Ett dygn efter den stora operationen kom han hem med en ny höft av stål och utrustad med kryckor, som slamrar och far i golvet hela tiden.
En gång per dygn ska han ha en blodförtunnande spruta. "Gör det ont lilla gubben?" frågar jag. Jag ser att han håller andan när jag sticker in nålen.
Han behöver lite extra service också, speciellt i de nedersta regionerna. Skorna går för det mesta bra men strumporna är svårast att få på rätt plats.
Oj...tufft...strumppåtagare? Ulla hade nån sån grej som funkade bra...att få på sig strumporna...när inte jag var tillgänglig...
SvaraRaderaSteffe