Vilken härlig dag jag fick, där jag vandrade runt på små vägar och stigar under fem timmar.
Här är bara et av alla ställen där murgrönan kramar ett träd och svingar sig upp ända mot toppen.
Plötsligt, när jag tog en matpaus, svärmade ett 50-tal sådana här små rackare omkring mig i solljuset. Jag har aldrig sett någon med så långa antenner förut. Jag skickade en bild till jourhavande biolog på Naturhistoriska museet när jag kom hem och svaret kom snabbt. Det var ek-antennmalar!
Fågelsången är enorm så här års och överallt fladdrar det i buskarna. Här lyckades jag fånga en härmsångare på bild. En liten gul fågel som sjunger fantastiskt.
Fåglar dör mitt i livet, kan man säga. Ena sekunden lever de som vanligt och nästa sekund dör de när tiden är inne. Något att ta efter kanske: Att inte sluta leva förrän man dör.
Nu är klockan snart 6 denna härliga morgon och jag ska iväg på gökotta med hembygdsföreningen. Och så vann vi ju också!!! Ja, ni vet nog vad jag syftar på. Duktiga Måns!
Visste inte att det fanns Antenn-malar, det är som jag säger, man lär sig något nytt varje dag.
SvaraRaderaVädret passar ju till 100 % för Gökotta, tänk att sitta och fika i skogen och få lyssna till en gök. Det är vår det.
Schön, das du meine deutschen Kommentare lesen kannst :-)
SvaraRaderaWarst du auf der Insel an der Nordspitze von Trollskogen?Quasi als Vogelwart?
Ich hoffe das Gökotta heute hat Spaß gemacht.
Kram Marlise
Man är verkligen inte ensam i naturen! Kul med ek-antennmal, den har jag aldrig sett eller hört talas om!
SvaraRaderaKram Karin
Trollskogen är verkligen förtrollande. Måste också vara underbart att vandra där nu när fåglarna fortfarande sjunger.
SvaraRaderaKram från Ingrid