Just när solens sista strålar lämnade Ölands norra udde och vi satte oss i bilen för att åka hemåt, stötte vi på dem. En mörk klump mitt på vägbanan, sammansvetsade och döva och blinda för omvärlden. Två paddor på kärleksutflykt! Det här kunde sluta väldigt olyckligt. Försiktigt petade jag på den stora honan. Hon tog makligt några steg framåt. Sakta och varsamt styrde jag paddparet mot den tryggare gräskanten vid sidan av vägen, där jag kunde lämna dem åt sina förehavanden. Under natten hörde jag grodsång från dammen genom det öppna sovrumsfönstret. Inte så vackert kanske, men ett vårtecken och ett bevis på att grodorna trivs vid vår trädgårdsdamm.
GOD MORGON !
SvaraRaderaVa' HÄRLIGT att vårkänslorna har börjat svalla på Öland, och vilken tur du räddade de kärlekskranka paret från att bli överkörda i kärleksaktens hetta.
KRAM
Eva
Vilket drama du bjuder denna dag Kerstin. Glad att du räddade dem. Hade ju varit snöpligt om de förolyckats precis så de är i full färd att skapa nytt liv. Där ser man hur nära livet och döden kan vara och att det är tillfälligheterna som styr. Alla hade inte mött dig som tänkte och handlade så gott och klokt. Möjligen hade det kanske varit bästa sättet att dö på... Kram på dig Kerstin denna härliga onsdag.
SvaraRaderaHärligt med våren och allt nytt liv i naturen! Sån tur att du såg dem!
SvaraRaderaHa en fin dag!
Vilket omaka par! Det är lite David och Goliat över det hela :o) Snart har du trädgården myllrande av småpaddor ska du få se!
SvaraRaderaVilken tur att du grep in där! Grodor har jag en del i trädgården ibland och de är så välkomna. Bara hundarna inte får syn på dom förstås;-)
SvaraRadera/Anette
Grodsång..det kan vara ack så vackert..kvack kvack..tänk så många yngel det ska bli efter detta..kram karina
SvaraRaderaJa naturen er vakker selv om alle skapningene ikke er like vakre, men de hører med i vår verden som nå våkner til liv igjen!
SvaraRaderaKlem fra meg!