I går, samma dag som jag åt det första smultronet från min trädgård, tog vi en kvällstur till norra udden. Udden är en enda stor betesmark och ibland får man både böna och be för att de nyfikna ungdjuren ska flytta sig från vägen. Strandängarna är täckta av en matta i gult och blått och man får se upp var man sätter sina fötter. Plötsligt låg en liten kopparödla hopringlad precis framför min fot. Svalorna flyger runt mitt huvud och sångarna inne i buskarna har snart kommit till slutet av sin konsert men kvittrar enträget på. Plötsligt störs lugnet av två havsörnar som far över med tunga vingslag och skrämmer upp alla vikens fåglar. Men de var på väg någon annanstans och snart sänker sig stillheten igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar