I helgen gick vi en lång promenad i den fascinerande Trollskogen. Murgrönan klättrar i alla träd och vindpinade tallar skapar fantasieggande formationer. Ibland tittade solen fram och belyste trädtopparna och reflekterade i isen på Grankullaviken, som skymtade här och där mellan träden. På trädstammarna klänger murgrönearmar med sina rottrådar som söker fäste i den underliggande barken. Ibland ser det ut som ludna orangutanger som klamrar sig fast på stammarna. Trollskogen bjuder hela tiden på nya upplevelser och vi tröttnar aldrig på den.
Jag som är från "norrland!"är väldigt faschinerad av att murgrönan växer ute i naturen, här hos mig är det ju en krukväxt.
SvaraRaderaMen vi behöver bara nedanför Dalälven så växer den , Dalälven är liksom en gräns mellan norra och södra Sverige.
Ha det bra idag!
Eva
Godmiddag Kerstin!
SvaraRaderaNu äntligen har jag slagit mig ner vid datorn för att göra något litet tappert försök att blogga. Det har varit en hyfsat intensiv förmiddag så att så här i all stillhet återuppleva murgrönestigen som vi passerade i somras så här vid en annan årstid var lika intressant som behagligt!
Kram Ingela, ha nu en behaglig dag ser ut som om ni har ungefär lika vitt som vi har fått nu.
Har ni inte mer snö hos er??? Här har vi så det räcker till åt övriga norden... ;o))
SvaraRaderaVild murgröna, det låter något det! Den där skogen kan verkligen sätta igång fantasin, men hur stor är en skog hos er, ön är ju så smal?
SvaraRaderaHär har vi gått runt några ggr...fint och omväxlande och mycket fotogeniskt...de förvridna tallarna är ju bara för underbara!
SvaraRaderaOch vraket...och stranden och miljön!!
Ha det gott!
Steffe