Ett annat krig

Vi pratade om kriget i Ukraina, mamma och jag. "Det är överallt" sa hon. "Radio, TV hela tiden, så var det inte 1939. Då var det nyheter två gånger om dagen och det var fullt tillräckligt. Nu ska alla , specialister eller inte, uttala sig och tro att dom vet mer än alla andra. Det vi märkte mest, som unga under andra världskriget var att det var ransonering och matkuponger."

Jag förstår henne. Ibland tror jag att all rapportering ökar på människors oro och skapar depressioner. Som när mitt äldsta barnbarn, ganska nybliven mamma, inte kan sova på nätterna av oro över vad som kan hända. Hon är inte den enda. "Vi måste ha en plan", säger hon, "vad vi ska göra om kriget kommer hit."

Vi kanske alla skulle må bättre av att begränsa oss till verkliga fakta och slippa alla, inte alltid så väl underbyggda, teorier från förståsigpåare.

Hur som helst, påskliljorna börjar slå ut, fiskar och paddor leker i dammen och vitsipporna blommar. Nu ska jag koncentrera mig på det en stund!

 

Rastlös

Jag hattar runt med allt möjligt nu. Ett tag där och ett tag där och ingenting blir klart. I tisdags var jag på diakonins dagledigträff och pratade lite. Så mysigt att träffa alla dessa kvinnor (och en och annan man) många 90+ , som verkligen lever upp och har kul på dessa träffar.

I onsdags beställde vi en ny bil! En hybrid förstås. Lång väntetid så innan vi skrev under avtalet, frågade vi vad som händer om vi hinner dö under tiden. Tja, man kan ju knappast sälja en bil till ett dödsbo, blev svaret. Känns ju betryggande på något sätt 😀

Elräkningen för februari var ändå förvånansvärt glädjande. Årets åtgång var bara hälften av förra årets! Det lönar sig att koka potatis på vedspisen!

I dag såg jag att kejsarkronorna börjar titta upp. Jag kände den speciella lukten när jag gick förbi rabatten. Det luktar Öland tycker jag. Nu är det lördag och då blir det glass och film. En rolig grej som vi har infört under vintern. Vi hinner före Mello. Ska man klara Melodikrysset varje vecka måste man hänga med i Mello, hur tråkigt det än är.

 

Tänk om alla..........

På vedspisen puttrar en portergryta. Vilken lyx med vedspis nu när elen når rekordpriser i södra Sverige.

Vid köksbordet sitter gubben och lägger en patiens. Så småningom ska vi ut och göra dagens nytta i trädgården. Där kommer krokus och andra vårblommor upp som svampar ur jorden, nya varje dag.

Tänk om alla i vår ålder, efter ett långt slitsamt liv, kunde ha det så här bra i dag. Tyvärr är det inte så 🌻

 

Gäckande vinter och vintergäck

Hela Öland är täckt av vintergäck! Gässen flyger över i stora flockar och tofsviporna landar. Vi hoppar över vintern och tar våren direkt istället meddelar en glad meteorolog på TV. Härligt!

Jag bläddrar bland fröpåsarna och känner verkligen att jag ligger i startgroparna. Kanske ändå bäst att vänta några veckor till. Men trädgårdsmöblerna då...tja, några stolar åtminstone mot söderväggen. Jag fixar det i dag!

I går gick jag en lång promenad i vårsolen och det riktigt brände på ryggen. Får nog byta till vårjackan snart. Och oj, vad det blänker och porlar överallt. Det är fullt av vatten i alla diken och sänkor och det svämmar över och förändrar landskapet. Är så vackert när solen glittrar i allt det blöta. Borde nog börja använda solglasögona också. Det starka vårljuset är inte bra för min begynnande starr. Jag ÄLSKAR den här tiden på året!! Men...

...nu på morgonen vaknar jag till ett stilla snöfall. Depressionen slänger ut sina armar och försöker greppa mig. Att man aldrig lär sig. Det är ju så här våren är.

 

Kroppen förgår men kläderna består!

Jag satt och letade bland gamla bilder, som jag ofta gör. Den här gången skulle jag ha en bild på en gärdsmyg till min fågelblogg. Av en slump föll mina ögon på den här bilden, tagen av maken vid ett tillfälle då jag glömt en kamera i bilen. Han passar alltid på då! Men...bilden är tagen 2014 och jag har exakt samma kläder på mig som jag har idag. Efter åtta år! Jaja, vi ska använda och återanvända, men jag kanske ska fundera över om det inte är dags med en ny jacka/kappa till nästa höst. Åtminstone till fint!

Annars är det ju så att favoritkläder gärna hänger med tills de hänger i trasor. De här röda jeansen på bilden hade jag säkert använt än i dag om de inte, sorgligt nog, sprack tvärs över ena skinkan någon gång på 70-talet! Men sedan finns det ju ett och annat som bara hänger i garderoben. Misslyckade inköp som aldrig riktigt blev så älskade och använda, som jag trodde när jag stod där i butiken. Några blev jag av med när familjens tjejer var här i somras och letade runt i klädkammaren. "Ta bara om det är något ni vill ha" sa jag och till min lycka blev några galgar hängande tomma.

Hur som helst, lite vår är på gång, även om vi inte vågar tro på det riktigt ännu. Nu ska jag röra om i kalopsgrytan. Evigheter sen jag lagade kalops senast.

 

I väntans tider

Det känns som om jag har hamnat i någon form av pausläge just nu, till skillnad mot vindarna som arbetar på utanför husknuten. Jag är lite sugen på att börja plantera om pelargonerna, men vet innerst inne att det är bättre att vänta tills det går att stå i växthuset och spilla runt med jorden. Om det står kvar efter stormen. Man vet aldrig vad som händer här vid gatan som går rätt ner mot havet. Enligt SMHI ska vi få de hårdaste stormbyarna mitt på dagen i dag, innan det långsamt avtar.

VI ska ju räkna "Vinterfåglar inpå knuten" också, den här helgen, men det ser ut att bli det sämsta resultatet någonsin. En blåmes har vi sett på hela förmiddagen idag. Får väl ägna dagen åt att plocka lite inomhus. Matsalsbordet är nog redo för en lite mer vårlik dukning. Det röda har gjort sitt för den här gången. 

Maken har fullt upp med att elda. Han försvinner då och då ut till vedboden med en tom korg och vi har eld i både köksspis och kamin. Vi kokar potatis och värmer mat på vedspisen. Känns ganska bra att snuva E-on på några kronor emellanåt. I morgon är det februari! Då brukar de första lärkorna och viporna dyka upp i mitten av månaden. Alltid har man något att se fram emot!

 

Hemma igen

Så var vi hemma igen efter nästan en månad i vårt andra hem, den lilla staden Trosa.

Men både nyinköpt och ihoplånat blev lägenheten klar att bo i även om vi saknar ett och annat fortfarande. Men vi måste skärpa oss och verkligen tänka efter innan vi köper nya saker. Mycket finns i flerdubbla upplagor här i huset på Öland. Bara att plocka med nästa gång vi åker upp. Men en ny potatisskalare efter femtio år med den gamla gjorde livet till en fest! För att inte tala om det nya rivjärnet. Maken fick använda plåster efter de första rivna morötterna. Men vad gör det när det är en minuts gångväg till apoteket.

Vi kunde fira alla helger med vår stora familj. Så härligt! Här är alla med på bild utom värdinnan som pysslade i köket. Så kul att umgås med alla ungdomarna. Vi gamlingar får så många nya influenser och idéer och det behöver vi verkligen ibland.

Några promenader både i staden och på landsbygden hann vi också med innan det var dags att åka söderut igen. Jag började faktiskt längta efter min kära Ölands norra udde de sista dagarna "i stan".