Dags igen...

Ojojoj, vad fort det går! Snart sommar även om vädret inte riktigt har förstått det. Min lilla rosa liljekonvalj, en present från en god vän för många år sedan, blommar i alla fall på för fullt

I dammen tittar den första lilla näckrosknoppen upp. Nu kommer jag att ha fullt av näckrosor ända till sent i höst. Så mysigt!

Vad är det här för tråkig bild då? Ja, verkligen tråkig i många bemärkelser! En gubbe, som trots alla skyltar om fågelskyddsområde, knallar rakt ut på revet under värsta häckningssäsongen. Vi väntade länge på att han skulle komma tillbaka så vi fick ta honom i örat, men troligen satt han sig längst ut för att sola. 

I går tog vi en tur ner till södra Öland. Som alltid, när vi planerar in det, rullar ovädersmolnen in. Vi hann ändå med en trevlig kaffestund i min brors trädgård innan dropparna började falla.

 

Inspiration

Man behöver verkligen komma ut och se lite nytt och det vågade vi oss på nu, tre veckor efter första sprutan. Att få umgås med familjens ungdomar ett tag, gav oss många nya idéer medan vi fikade med (för oss) lyxigt vispad mjölk.

Åh, en sådan gryta skulle jag gärna ha! 1,2 liter större än min gamla järngryta. Ryms några middagar till när man ändå är i farten.

Mysigt med en riktigt gammal ugn i köket.

Och vad läckert det ser ut om man häller lite färgglada hallon i vattenkaraffen.

Det allra bästa! Att få äta korv Stroganofflunch tillsammans med Edith!

 

 

Vid Ölands norra udde

 

Tidig morgon, norra udden, sista veckan i april

Nyuppstigna solen värmer, från vassen ljuder spovens drill

Från blommigt slån hörs ivrigt kvitter ifrån nyanlända,

som hungrigt söker efter flugor, larv och slända

 

De vilda apelträden skimrar likt rosa moln mot mörka enar

Daggen väter mina skor, där jag kliver varligt mellan stenar

Gräset glittrar, liksom sträcker sig mot solen

Och titta där, i backen blommar ännu luktviolen

 

En kärrhök kretsar över vassens täta skydd från äng till vatten

Där änder, tärnor värmer upp och putsar fjädrar efter svala natten

En flock av duvor sträcker utmed bron, där svalor redan pilar

runt Långe Eriks huvud, där hans ledblink nu i dagsljus vilar

 

Från sundet bakom tallarna en lågmäld sång vibrerar

När många hundra ejdrar vårens ankomst aviserar

Bland stenarna på stranden plockar rödbena och trastar

Och se, långt bort vid hällarna, gulärlor som rastar

 

Denna möjligheters morgon i vårens tid, då allt kan hända

En rörelse, en titt i kikaren, en drill, en okänd ibland alla kända

Men för det mesta, inget särskilt, ingenting som väcker sensation

Och ändå, ännu en morgon helt unik med egna dofter, egen färg och ton

 

 

Långt mellan varven

Vi är i vänteläge. Vi väntar på att tre veckor ska gå från första sprutan (en vecka kvar). Vi väntar förstås på andra sprutan och framför allt, vi väntar på varmare väder! Och som jag har väntat på att den här löken som jag planterade för länge sedan ska gå i blom. Nu äntligen! Jag kommer inte ens ihåg vad den heter, men vacker är den.

All denna väntetid ägnar vi åt att titta på fåglar och alla vackra och märkliga moln. Här börjar det bildas mammamoln över Blå Jungfrun. Vi börjar kunna namnen på många molnformationer nu. Det har vi lärt oss av meteorologerna på SVT1.

Vackert är det, men det börjar bli dags för betydligt högre temperaturer. Vi väntar, som sagt!

 

De e mycke nu!

När jag slutade arbeta för femton år sedan sa en kollega: Bli nu inte som mina svärföräldrar. Har de ett besök hos tandläkaren en onsdag, har de fullt upp hela veckan. "Näe, den veckan går det inte. Vi har tandläkaren på onsdagen". Nu börjar jag känna som om jag ändå har hamnat där.

Det är faktiskt fullt upp hela tiden. Ett dödsfall i den närmaste familjen med begravning via länk. En gammal mamma som några försökt ID-kapa. Som tur var upptäcktes det och hon blev inte av med några pengar. Och så har vi blivit vaccinerade första gången. 

Och så ska man hinna med vårfåglarna också. Känns viktigare för varje år. Man vet aldrig när kroppen protesterar och det inte fungerar längre.

Och så förstås: Lilla hjärtats ettårsdag! Ett barnbarnsbarns ettårsdag har vi firat med många bilder och filmer på webben. Vilken tur att datorn finns i dessa isoleringstider!

 

Trandagen

Den 25 mars firas Trandagen i sydöstra Sverige. En gammal tradition med rötter från 1500-talet. Då kan tranorna komma och lämna godis om man har ett fönster eller en ventil öppen så de kan komma in. De lämnar också spår på golvet till barnens skräckblandade förtjusning. Det är viktigt att man inte har någon eld i huset den dagen. Då kan tranan bränna sig och det gillar hon inte. Det kan innebära att huset brinner ner inom den närmaste framtiden.

I dag var det verkligen full fart på humlorna. Varenda krokusblomma fick besök av de små brummande tjockisarna. Så mysigt att stå och se hur de arbetar på. 

I trädgårdsdammen börjar invånarna vakna till. Lite slöa fortfarande, men i takt med att vattentemperaturen stiger blir alla piggare. Jag har hört lite paddsång också men inte sett till Prinsen ännu.

 

Nationalblomma och annat

Så har även Sverige fått sin nationalblomma efter omröstning. Liten blåklocka, till synes skir och ömtålig men i verkligheten en riktig kämpe som tål det mesta. Ett bra val!

Dröjer ett tag innan blåklockorna slår ut, men snödroppar och krokus går inte av för hackor de heller. Men det känns som om våren gör en paus just nu. Det har stannat upp både med vårfåglar och blåsippor. Men den som väntar på något gott.....

I väntan på godare tider tillbringar jag massor av tid med att studera örnarna i närheten. På bilden är det kungsörnen som visar upp sig. Blir nästan full i skratt när jag tänker efter lite. Jag träffar inte många nästan 77-åriga tanter ute bland buskarna. Är jag ett unikum eller bara lite konstig? Skit samma, roligt är det i alla fall!