Kallt, mörkt, blåsigt...ja, men ändå....

 

Nu är det tjocka mössan och fodrade byxorna som gäller, om man ska ut och lyssna efter alfåglarnas sång, men det finns små tecken på en kommande vår. Julrosen t ex. Denna hoppets blomma. 

 

 

Forsythian frestar med stora knoppar. Det är dags att ta en sväng med sekatören och plocka in några kvistar.

 

 

På kvällarna och ibland också tidigt på morgonen, ropar kattugglorna från alla håll och sjunger sin dallriga sång. Mysigt! Förresten kom den första kalven hos grannen för några dagar sedan. Också ett vårtecken.

 

 

Vitt på marken

 

Det ska komma snö idag, sägs det. Speciellt norra Öland ska få en släng av sleven. Vi behöver förstås nederbörd i alla former, men jag föredrar vitt som i vitsippshagar. Det finns knappast något vackrare!

 

 

En skogsdunge där marken är översållad av harsyra duger också.

 

 

Eller kanske den här lökväxten, som jag har tappat namnet på, hemma i rabatten. Men snö...nej, det kan få vara för min del.

 

 

 

 

Jag blundar och drar ett kort i högen

 

Böda hamn 2010-02-07. När jag ser de här bilderna känns genast det nuvarande gråvädret lite lättar att stå ut med.

 

 

Det var nog den här vintern som vi köpte snöslungan. Den fungerade lite som en snöfattig vinter-garanti, för vi har inte behövt använda den många gånger under senare vintrar.

 

 

I år har vi bara haft ytterst lite is längst in i de grundaste vikarna och så mycket mer än det kommer det inte att hinna bli.

 

 

På jakt efter färg!

 

Det måste ju gå att hitta något mera färgglatt någonstans, tänkte jag under vår dagliga tur i går. Länge såg jag bara vackert lysande snöstolpar och 50-skyltar.

 

 

Det var mest gråbrun-skalan överallt.

 

 

Men så plötsligt...ett vackert stilleben i glada färger! Trevlig lördag på er!

 

 

Februari - inte årets bästa månad

 

Februari....jag har alltid tyckt att den månaden är en enda väntan. En väntan på ljuset, som kommer sakta, sakta. En väntan på solen med varma dagar vid husväggen och den första flugans surrande.

 

 

Men det går så himla långsamt och vädret är bara grått, grått, grått!

 

 

I morgon ska det dessutom komma blötsnö! Vi får tröstäta lite i väntan på bättre tider.

 

 

Vad är det som händer???

 

Jag hittade några gamla kort när jag, som vanligt, sorterade bland alla onödiga papper. Bilder från vandringar på Sörmlandsleden på 1970-talet.

 

 

Jag minns från den tiden att jag ibland tittade förvånat på äldre damer och tänkte: Varför låter dom det bli så där. Så himla förtantade. Så långt ska jag aldrig låta det gå.

 

 

Här är utgångsplatsen för vandringar vid Stekenjokk. Matlagning på gång. Vad hände sedan? Jo, precis som alla andra förvandlades jag till en äldre dam som knappast kan tänka sig att sova en enda natt i tält. Så gick det med det!

 

 

RS-virus

 

Nu r det två veckor sedan, som jag kände de första symtomen. Sedan dess har det varit ett litet h-vete med rosslande luftrör, som väckt mig på nätterna och rinnande näsa. Jag har verkligen känt mig som ett vrak.

 

 

Från en granne fick jag höra att i princip hela byn har varit sjuk. En del ända sedan jul. Några har blivit inlagda på lasarettet med lunginflammation. RS-viruset har slagit till hårt i år!

 

 

Vi åker ut en sväng, sa jag till gubben i går. Jag måste se lite annat, även om jag är långt ifrån frisk ännu. T ex den här sönderblåsta gamla bryggan i Nabbelund. Den passar bra ihop med mig nu.