Fy fasen, där kommer hon med sin kamera igen. Jag sitter alldeles stilla...
...och tittar bort lite också, så ser hon mig inte. Jag som tog mig ner ända till strandkanten för att njuta av den här friska grönskan. Typiskt också!
Nu tittar hon på de där skrikiga måsarna. Jag passar på och flyttar mig lite långsamt uppåt mot skogen.
Aj, de här skrovliga kalkstenarna är ett fördärv för tassarna.
Ja, jag ser skogen ! Snart räddad.
Ska bara ta mig förbi den där spanande hundstackaren också. Hon är ju ingen förskräcklig jakthund i alla fall, men man vet aldrig!