Typiskt 60-tal

Året var 1964. Min svärmor och jag dricker söndagskaffe vid svärföräldrarnas sommarstuga. Transistorradion står på bordet tillsammans med cigarrettpaket och små glas till svärföräldrarnas lilla söndagshutt. De hade varken bil eller körkort och tog bussen hem frampå kvällen och behövde inte tänka på procenten. Jag väntar vårt första barn om några veckor. Ganska typiskt för den tiden. Transistor, cigaretter och nubbglas finns inte med vid vårt söndagskaffe numera.

Någon månad senare står jag åter vid sommarstugan, nu med lilla Charlotta på armen.

För övrigt slår snart svalörten ut här i min trädgård!

Hemtjänsten

Flickan i mitten av bilden är min mamma! Hon växte upp i Stockholm,

arbetade i fotoaffär och blev så småningom trebarnsmor.

När vi barn stod på egna ben, arbetade hon på ett varuhus fram till pensionen. Nu är hon snart 98 år och bor i egen lägenhet i ett så kallat servicehus i södra Stockholm. Jag ringer henne varannan dag kl halv nio och då har hon alltid mycket att berätta om sitt aktiva liv och ibland extra mycket om hemtjänsten. Många av dem tar några minuter extra och sätter sig ner och pratar med henne, kanske för att hon är en av de få av deras brukare, som är helt klar i tankebanorna fortfarande.

Säkert 80 % av hennes hjälpare är invandrare och hon får ta del av spännande och intressanta berättelser från världens alla hörn. Hon vet när någon ska resa hem och hälsa på familj och släkt och hon väntar med spänning på deras återkomst, så hon får höra allt om resan. Senast var det en man som blev mottagen som en kung i sin fattiga hemby i Afrika. Ibland får hon presenter och ibland får hon en extra kram av någon. Jag ville bara berätta det här som motvikt för all negativt som skrivs om våra invandrare. Det fungerar så himla bra ibland!

Ska jag lyckas bättra mig i år???

Ja, nu har jag möjligheten igen! Att planera inför sommaren så at trädgården blir vackrare och mera lättskött än alla de andra passerade sommarmånaderna.

Vad bra det skulle vara att ha allt som kräver daglig vattning ganska nära varandra. Jag räknade ut en gång att fyra varv runt tomten blir ungefär en kilometer, så det gäller att spara på stegen när man dessutom släpar på en tung vattenkanna.

Ja, det är nu jag har tid att planera och tänka efter. Det kommer säkert att bli bra (åtminstone i teorin).

Men om jag känner mig själv rätt ( och det gör jag ju)….

….så blir allt precis som vanligt!!

Ska jag våga?

Jag fick hem min beställning av fröer härom dagen. Några sorter kan man börja så redan i januari enligt informationen på påsen. Jag blir så frestad, men.... det kommer säkert några vinterveckor, trots att vårlökarna tittar upp och buddlejan börjar grönska.

Jag får ge mig till tåls och passa på att njuta av vårdagarna så länge de varar. 

I går gick jag en promenad i hassellundarna och kikade efter blåsippor, men nej....ingenting ännu.

Vinterväntan

I lördags morse var det faktiskt lite frost här. Det knarrade lite under fötterna när jag gick min promenad i det frusna gräset. Var det den vinter vi fick i år?

Nej, jag är fortfarande beredd på att den öländska fåken ska slå till med meterhöga drivor, träd som rasar ihop av snötyngden och isiga, livsfarliga vägar. Det kommer nog i slutet av månaden eller under februari.

Att julrosorna blommar för fullt och diverse andra blommor är på god väg, är bara ett sätt att invagga oss i en falsk trygghet. Så det så!

I väntan på sotaren

Så där ja! Nu har vi snart klarat av den första oxveckan. Många plusgrader ute men blåsigt, blåsigt.

Vid bron till Fyrön stänker det rejält ibland. 

Jag har hunnit med en tur till biblioteket under tisdagen, besiktat bilen i Borgholm under onsdagen och idag väntar vi på sotaren. Besiktningen av bilen gick bra och nu håller vi tummarna för att besiktningen av köksspisen också faller väl ut. Vi eldar dagligen och har därför bett att få en extra halvårskoll av den.

I Borgholm måste jag alltid ta en titt på slottet. Så fascinerande med sin långa historia. I går tänkte jag på prinsessan Ingeborg, som kanske stod här och väntade förgäves på att maken Valdemar skulle komma hem igen. Dessvärre kastades han i en fängelsehåla av sin bror och fick svälta ihjäl efter Nyköpings gästabud 1317. Hårda bud på gästabud på den tiden!

Sista helgen före oxveckorna

Det känns som om vi har haft en ledig vecka efter allt julfirande! Vi har varit ute mycket i det fina men blåsiga vädret. Vi har sträcktittat på spännande serier på Net-Flix och slappat i största allmänhet.

Numera kan vi leva på det viset när vi vill, men jag kommer ihåg hur det var förr. När det var de sista lediga dagarna före en oändlig rad av veckor utan en enda extra röd dag. Oxveckorna, då man skulle slita och släpa, som oxarna fick göra förr i tiden.

En god gärning har jag ändå gjort. Jag skrev och klagade på de "urvattnade" sillfiléer, som barnbarnet köpt och gjort tre olika sillinläggningar till julaftonsmiddagen. De sillarna hade nog inte sett vatten sedan de drogs upp ur havet. De var så salta att ingen kunde äta dem.  Stackars Sofia blev jätteledsen och fick kasta alltihop. Nu blev ändå mitt klagobrev väldigt proffsigt bemött och en varucheck på 200 kronor landade snabbt i Sofias brevlåda. En stor eloge till det företaget.

Nu ska vi strax ut på en tur i naturen igen, men det blåser ordentligt så det blir ylle från topp till tå!