Det finns alltid någon som ser dig!

 

Jag är alltid iakttagen på mina vandringar i naturen. Det finns många inne bland buskarna, i luften och på vattnet som har bättre koll än vad jag har.

 

 

Den här talgoxen var inte precis diskret när han noggrant följde varje steg jag tog i närheten av "hans" buskage. Han hoppade från gren till gren medan han ivrigt rapporterade till någon (frun?) längre in bland buskarna.

 

 

Här är en som har örnblick. Örnarna ska vara väldigt upptagna med något eller rent otroligt mätta i magen om jag ska ha en chans att komma riktigt nära.

 

 

Vintervitt eller sommarvitt?

 

Vi har fortfarande mycket snö utanför fönstret, trots att det har varit plusgrader och regnat hela natten.

 

 

Dessutom ska regnet kunna övergå till blötsnö framåt kvällen. Kan vi inte få byta ut det vintervita mot sommarvitt snart?

 

 

Jag vattnar hellre blommor än skottar snö!

 

 

Strejkvarsel

 

Men vad fasen....det såg ju lite ljusare ut ett tag. Man trodde att våren äntligen var på väg. Men nu...kallare, snökanoner på väg. Vad är det här?

 

 

Så här kan det se ut den 12 mars på Öland, men inte det här året.

 

 

Det värsta är att när det äntligen vänder kommer våren att gå så himla fort att man inte hinner med. Nu har jag gnällt klart. Trevlig måndag på er!

 

 

Men kanske ändå...våren är nog på väg

 

Men titta vad jag hittade i går! Vårtecken! Först kom en tofsvipa.

 

 

Och vad var det som flaxade omkring mellan snöfläckarna? Jo, en sånglärka!

 

 

Här körde en jumbojet förbi. Nu önskar jag alla en trevlig söndag med många plusgrader!

 

 

Dimma vid Ölands norra udde

 

För några dagar sedan opererade jag bort någonting på mitt ögonlock. Den duktiga specialistläkaren skar från insidan, så det enda som syns är en antydan till blåtira. Men som ni vet får jag abstinens om jag är borta för länge från Norra udden, så jag tog en sväng där i går. Jag uppfattade fyra örnar på isen långt ute...

 

 

....och ett vackert salskrakepar som simmade i issörjan. Jag såg också att det stod en ung och snygg man på bron över till Fyrön, utrustad med kamera. Har du sett något särskilt, frågade han vänligt. Ska sanningen fram ser jag mest ett dis av tårar och ögonsalva, svarade jag, och förklarade vad jag hade varit med om. Han pekade ut några örnar till som jag hade missat.

 

 

Den här ungsvanen såg jag i alla fall innan jag nästan snubblade över honom.

 

 

Ett hav av blommor

 

Det har varit 90-årskalas här på gatan. Vi var förstås där och uppvaktade men vi sa: Vi kommer och fikar en annan dag när det har lugnat ner sig lite.

 

 

I går ringde hon och sa: Ni måste komma och se alla blommorna innan de vissnar!

 

 

Sagt och gjort. Vi traskade över på en kopp kaffe och pratade bort en stund.

 

 

Ett fantastiskt blomsterhav och mera blir det säkert när de fritidsboende runtomkring börjar dyka upp.

 

 

Ja, man kan bli lite trött när man äntligen börjar kunna slappna av efter firandet. Men vem blir inte det även om man har en bit kvar till 90!

 

 

Kvinnodagen

 

Kvinnodagen ja, ska den behövas? Är inte varje dag kvinnornas? Alla sega, kämpande, ansvarstagande kvinnor, där få av dem halkar igenom livet på en räkmacka.

 

 

Många gånger otroliga livsgärningar i det tysta.

 

 

Ska jag framhålla någon idag får det bli min egen dotter. Så här glad är hon när hon kunde följa med ut och plocka blåbär, ett år efter en svår hjärnstroke. Hon har en kämpaglöd som ingen annan!