Kvinnodagen ja, ska den behövas? Är inte varje dag kvinnornas? Alla sega, kämpande, ansvarstagande kvinnor, där få av dem halkar igenom livet på en räkmacka.
Många gånger otroliga livsgärningar i det tysta.
Ska jag framhålla någon idag får det bli min egen dotter. Så här glad är hon när hon kunde följa med ut och plocka blåbär, ett år efter en svår hjärnstroke. Hon har en kämpaglöd som ingen annan!
HÅLLER MED dIG ANGÅENDE KVINNODAGEN, Tänker på min mamma och svärmor, där fanns verkligen
SvaraRaderakvinnodagen, inte var det vanligt att en man ställde upp på allt. Spelar ingen roll vem som gör vad, nhuvudsaken att det lugn och ro i leden, eller hur? och det är det då.