Medan molnen drar förbi

 

Just nu arbetar jag för fullt med årets hembygdsbok som ska till tryckeriet så fort som möjligt. Då behövs det en paus ibland och bästa stället för det är min favoritstol i trädgården. Priviligierat att kunna sitta där en stund och se hur molnen drar förbi och låta tankarna flyga med.

 

 

Sitter jag riktigt stilla en stund kommer också fåglarna alldeles nära.

 

 

Här hoppar hackspetten omkring vid trädgårdens lyktstolpe, bara en liten bit från mina fötter.

 

 

Läskiga höjder och annat

 

Ingenting skulle kunna få mig att klättra upp för den här "stegen".

 

 

Den leder upp till toppen på skurkvarnen vid Jordhamn. Svindlande högt!

 

 

Detta sammelsurium av pinnar användes för att slipa kalkstenar. Till att börja med drevs det av oxar eller kvinnor men blev så småningom vinddrivet. Stenarna drogs runt, runt i ett spår på marken och blev till slut släta, fina och blanka. Nu är kvarnen ett kulturminnesmärke som ägs och vårdas av Åkerbo hembygdskrets på norra Öland.

 

 

Det finns andra höjder också även om Öland totalt sett är ganska fritt från backar. Här är en kort men intensiv backe, en liten bit från skurkvarnen.

 

 

O´boy! Vi fick en sommarhelg.

 

Trots en och annan höstlig svamp, fick vi en extra sommarhelg. Bara att njuta och tacka för det.

 

 

Små lätta moln seglade förbi på himlen och dynorna, som nästan var på väg till vinterförvaringen på vinden, hamnade i solstolarna igen.

 

 

Årets sista gök träffade jag i en buske ute på Alvaret bland alla flyttande starar och tofsvipor.

 

 

Stilla höstdagar

 

Den verkliga avkopplingen för mig är att sitta en stund på baksidan av huset vid dammen. Bara sitta där och se vad som händer runtomkring. Här har en ängstrollslända landat för att värmas av solen en stund.

 

 

Högt däruppe spanar rovfåglarna. Ibland uppstår lite bråk när de kommer för nära varandra.

 

 

Blåmesen tittar till mig ibland. Ofta så nära att det inte går att ta bilder på honom.

 

 

I dammen börjar näckrosbladen att gulna medan andra gröna löv speglar sig på vattenytan.

 

 

Plataner vid Skäftekärr

 

Jag tittade in som hastigast i Skäftekärrs park i går. De stora platanerna är så imponerande. De planteras ofta som parkträd i södra Europa på grund av att de klarar av alla luftföroreningar i storstäderna.

 

 

De byter ut sin gamla anfrätta bark och då har en ny slät och fin bark bildats under. En egenskap som man kan vara avundsjuk på.

 

 

Nu var bytet i full gång och stora flagor av gammal bark låg i gräset under träden.

 

 

Septembervärme

 

Septembers första dag blev riktigt varm! Jag flyttade stolen från solen till skuggan, medan jag studerade trädgårdens fågelliv. Det är riktigt bråttom nu att äta ordentligt före flytten söderut.

 

 

Det är gott om rönnbär och äpplen i år. "Kall vinter då" säger gubben. Äsch, snarare en bra vår, så bin och humlor var igång och pollinerade, säger jag. Vill inte ens höra talas om vinter, is och snö.

 

 

De enda växterna i trädgården som tycks opåverkade av sommarens torka är de enstaka liljor som jag planterade för en del år sedan. Nu har jag köpt flera påsar till med liljelökar, för att ändå få lite blomprakt om nästa sommar blir lika torr.

 

 

Hägringar och skuggor

 

Den 1 september i dag och höstens skuggor blir allt längre. I går gick solen ner bakom kvarnen innan vi hade hunnit dricka vårt kvällste. Vemodigt!

 

 

Över Smålandskusten steg underliga hägringar upp i går kväll. Ett märkligt fenomen. Upp- och nervända speglingar av marken eller föremål på den.

 

 

 

Redan på eftermiddagen fylls trädgården av långa skuggor. Här är det rödhaken som har fått ett bladmönster på sig.