Dymmelonsdag

 

Dymmelonsdag, då skulle metallkläpparna i kyrkklockorna bytas ut mot träkläppar som gav en passande ton inför långfredagen. Passar extra bra i år med tanke på de sorgliga saker som händer i vår omvärld.

 

 

Man orkar inte ta in alla hemskheter. Skönt att sitta här och titta på blommorna som en viss tjur vid namn Ferdinand.

 

 

Ännu så länge ser det lugnt ut på Blå Jungfrun men det ändrar sig nog under det kommande dygnet när kvastarna landar en efter en. Skönt att det finns någonting att skoja om.

 

 

Högtidsklädda!

 

Det glänser och blänker! Stararna har klätt sig i finaste vårdräkten. Det här stiliga gänget träffade jag på nere i vår hamn i går.

 

 

Lagom till påsk lyser det gult uppe i trädtopparna utmed min promenadstig. Det är gulsparvarna som nu har börjat med sina vårbestyr och sjunger för full hals. Ni vet...1,2,3,4,5,6, sjuuuuu. En lätt fågelsång att lära sig känna igen.

 

 

 Utifrån vattnet hörs ejdrarnas vårkonsert och långt borta i sjödiset anas ytterligare en rad ejdrar på väg.

 

 

Ovanför mitt huvud i trädgården tar trädlärkan en liten sångsväng. Vanligen sjunger han sittande på luftledningarna men ibland blir det en tur i luften också.

 

 

Stopp, nu går det för fort!

 

För en vecka sedan klippte jag av några kvistar i trädgården. De blir fina till påskhelgen tänkte jag. Men ....hallå, de blommar redan. Fina körsbärsblommor och gul forsythia.

 

 

De kommer ju att vara vissna till helgen!

 

 

Jag får nog försöka sticka i några nyavklippta kvistar bland de andra.

 

 

Något som har hållit i minst 45 år är mina små påskkycklingar i trä. Min väninna Anne-Marie och jag köpte varsin påse på NK en gång i tiden. Egentligen för dyra för våra dåvarande plånböcker men vi tyckte att de var snygga i jämförelse med allt krimskrams som finns. Och se, kvalitet håller i längden!

 

 

Vid Hallnäsudd

 

Vi vågade oss på att köra den gropiga och steniga "vägen" ut till Hallnäsudd igår. Bilden visar en bra sträcka av autostradan. Jag ville gärna dit eftersom det brukar finnas mycket fågel där.

 

 

Väl framme verkade det oroande lugnt. Någon lärka sjöng, det var allt. Plötsligt mötte vi en ung man med gevär. Fåglarna har stuckit härifrån för ett tag, sa han, jag har skjutit kråkor här på morgonen. Jaha, så var det med det.

 

 

Bra, sa jag, det är alldeles för mycket kråkor. Några dagar tidigare hade jag stått och sett hur de oupphörligt jagade och irriterade tofsviporna i vår hamn. De behöver verkligen skrämmas iväg så de låter alla våra sårbara och utsatta vadarfåglar häcka i fred.

 

 

Så det blev inte så mycket fågelskådning men vi fick en vacker morgon på en vacker plats!

 

 

Vår långa ö förbereder påsken

 

Påskförberedelserna här på ön pågår för fullt och programmet är gediget. En och annan turist börjar redan dyka upp. Jag har sett några uppe vid vår långa fyr Långe Erik, som blir extra lång ibland när han speglar sig i vattnet.

 

 

Vi vanliga, fastboende häxor, kommer att få besök av utsocknes damer på kvast. Tillsammans ska vi ta den sista turen ut i sundet till Blå Jungfrun för den årliga festen där.

 

 

Nu håller vi tummarna för att vädret inte försämras så det blir startförbud för kvastarna. Då får vi väl ta till våra mörka krafter och fixa till det hela på annat sätt. Just nu är det lite si och så med vädret. I går var det så illa att  blåsipporna blundade och drömde om sol och varma vindar.

 

 

 

 

 

Lite blommor inför helgen

 

När solen tittar fram breder de ut sig allihop och vänder sig mot ljuset!

 

 

Överallt tittar de fram.

 

 

Jag får titta neråt hela tiden och se var jag sätter fötterna. Jag vill ju inte trampa på någon av trädgårdens små glädjeämnen.

 

 

Julrosorna håller sig lite mera där jag har satt dem. Det börjar bli dags att ta sekatören och klippa bort de stora fjolårsbladen som börjar se lite trista ut och skuggar i onödan. Släpp knopparna loss det är vår!

 

 

Pollenrapporten

 

Oj då! Pollenrapporterna har kommit igång och just nu är det hassel och al som delar med sig av sitt frömjöl!

 

 

Tyckte jag inte att jag snorade lite extra efter min långa promenad genom alskogen häromdagen. Men det är så vackert nu så jag kan inte låta bli. Träden skiftar i olika nyanser och när jag tog in lite blandade kvistar  tog det bara ett halvt dygn innan några började lysa lite i grönt. Sprickfärdiga!

 

 

Jag får stoppa en extra näsduk i fickan och fortsätta mina upptäcktsfärder. Förresten, min näsa sätter inte igång att rinna ordentligt förrän gräset börjar blomma och det ska väl åtminstone dröja några månader till dess.