Slit och släp

När jag pysslade med förberedelser till hembygdsdagen i går, föll mina ögon på det här porträttet av en familj här i socknen för mer än 100 år sedan. Nystrukna och fina i ljusa sommarkläder! Men, tänkte jag, vilket enormt arbete som ligger bakom deras prydlighet. Tvätta för hand, skölja i havet, stryka med strykjärn uppvärmda på vedspisen, ofta stärkte man krås, kragar och liknande detaljer också. Tack och lov för dagens lättskötta material och de minskade kraven på välstruket.

Den vackra men säkert raspiga grammofonen skiljer sig också från dagens små apparater med perfekt ljudåtergivning. Det var inte alltid bättre förr!

Här är det i alla fall bättre än förr. I min nya odlingslåda växer det på och nu blommar den vackra,vita kaphyacinten, en ny bekantskap för mig. I dag är det hembygdsdagen så strax ska jag packa ihop allt jag ska ha med mig och dra iväg.

Sommarkväll

Vi var inbjudna till grillafton härom kvällen. Vi skulle träffas vid den gamla skurkvarnen, numera K-märkt men tidigare använd vid stenslipning. Med hjälp av vindens kraft "skurade" man stenarna släta och fina.

Vi var ett helt gäng som samlades i den sköna kvällen och vi var långt ifrån ensamma. Det rörde sig människor överallt utmed stränderna.

Jag hade tagit med mig min trädgårdspall att sitta på och den fick många beundrande blickar. Alla frågade var den fanns att köpa och jag vet faktiskt inte. Den är en present från min systerdotter och jag har nog haft den i minst 15 år. En liten suverän sak! Lätt och behändig att bära runt. Bra att sitta på eller vända upp och ner om man ska stå på knä i rabatterna. Dessutom en liten låda under sitsen för redskap eller vattenflaska. När jag fick den låg där en flaska vin!

Blåparasoll

En ny sommarblomma i min trädgård. Blåparasoll! Först var jag lite besviken. Den tog lång tid på sig och såg inte mycket ut för världen. Men så plötsligt satte den fart. Vissa av blommorna bildar nästan ljusblå, svävande klot medan andra mera ser ut som parasoller.

Jag är inte ensam om att gilla den vackert ljusblå blomman.

I dag går dagen åt till förberedelser. Hembygdsdagen, fågelföredrag, gäster, årets hembygdsbok, händelser som  kommer allt närmare i agendan. Även kommande frukostar kräver sina förberedelser. Müssliburken är nästan tom! 

Ny vecka - nya utmaningar

Varmaste augustidagen på länge, sa de på nyheterna i morse. Söndagen blev alltså något av värmerekord och vad gjorde jag då? Jo, bakade tre omgångar med muffins till hembygdsdagen på torsdag och tvättade en omgång lakan.

Hembygdsdag på torsdag alltså och då ska vi bland annat ha en kamerautställning.

Jag tror att vi nästan alla har några roliga minnen av fotograferingar eller bilder som inte blev vad man hade tänkt sig.

Själv minns jag t ex när min morbror filmade hela vårt bröllop med sin vänd-8 eller vad de gamla filmkamerorna nu hette. Jättebra, speciellt om han hade kommit ihåg att ta bort skyddet för linsen.

Den här gamla bilden i mitt släktalbum visar min farmors föräldrar med de flesta av sina barnbarn. Jättefint, men varför placerade fotografen den lille gossen med sjömansblus precis bakom farmorsmor Anna, så det ser ut som om hon har trollöron. Visserligen var hon känd som klok gumma med allehanda trollkonster för sig men ändå!

Varm, varmare, varmast

Redan +24 grader före klockan sju på morgonen och alldeles vindstilla!

Tur att vi har nära till vatten var vi än befinner oss på ön.

I den lilla vattensamlingen vid Gillbergabrottet växte denna skira och vackra svalting.

Turism är viktig för oss men ibland kan man bli lite irriterad också. Orkar man inte gå mer än några meter eller vad är det för fel? Ingen hänsyn till andra som också vill njuta av stränder och vackra vyer. Det råder ett generellt terrängkörningsförbud för motorfordon, men alltför många har förträngt det i sina hjärnkontor och tycker att det är helt ok att köra rakt ut i den ömtåliga naturen med sina tunga husbilar.

Tillbaka i tiden

Det känns märkligt och nästan högtidligt att stå nära de här kalkstenslagren i Gillberga stenbrott.

För miljontals år sedan bildades kalkstenen av slam ,döda djur och växter som pressades ihop av vattnets tyngd. Detta hände någonstans på södra halvklotet innan Öland påbörjade sin långa resa till dess nuvarande plats och så småningom steg upp ur havet.

Här i Gillberga har det nu skapats en scen i det gamla brottet. där publiken bjuds på olika aktiviteter. Bland annat har det varit "bergspredikan" med bildeffekter på väggarna under Ölands skördefest.

Redan på 1200-talet exporterades den första kalkstenen från Öland. Inkomsten från stenförsäljningen räddade många markägare från ekonomisk katastrof då skördarna slog fel på den magra marken. Några sålda stenblock gav lika mycket som gårdens hela årsinkomst.

Humlesurr

Det är inte bara jag som gillar bolltistlarna. Även humlorna gillar de svällande bollarna med allt deras lockande innehåll.

Det finns en mängd arter i Sverige och tyvärr har de alla det gemensamt att de minskar starkt i antal. Alltför stora fält med ensidig odling och besprutning av t ex rapsen är några av orsakerna till nedgången men det kan finnas flera.

Buddlejabusken med sin trängsel av fjärilar, lockar också en och annan humla. Jag vill gärna lära mig känna igen olika humlearter och hittade fina planscher med beskrivningar hos Artdatabanken från SLU. Jag sökte bara på "humla" så hittade jag dit.