Den vår de svage kallar höst

En rolig gubbe träffade jag på min promenad i går. Ingen mås vågar skita på den bryggan!

Det går inte att lura sig själv. Det är inte högsommar längre. Det insåg jag i går när jag betraktade höstfärgerna utmed kustvägen. Brungul tulkört, knallblå himmel och lika blått hav. Så vackert men också vemodigt. Mörkret omsluter oss allt tidigare på kvällarna och morgondimmorna ligger kvar längre och längre fram på morgonkvisten innan solen orkar torka bort dem. I trädgården upptäckte jag först i går att tidlösan står i full blom. Den sista av höstens alla blommor.

Lite sommar igen

Fläderbär i tunga klasar hänger överallt

Mot den varma väggen växer allt med rekordfart. Längst bort i hörnet ser ni en fikonbuske.

Södra Ölands odlingslandskap - världsarvet - där åkrarna går ända upp till himlen

Vi var en tur till södra Öland i går. Där hade de haft turen att få lite mer regn och det var inte lika brunbränt och fullt av vissna löv som här på den norra delen. Tvärtom, det var en fantastisk grönska och allting, till och med lavendeln hade börjat att blomma om igen, berättade våra goda vänner som vi besökte. Jag hann också med ett besök på www.albrunnaperenner.se. Verkligen en fyndmarknad om man vill hitta lite ovanliga växter.

På besök i ett gammalt hus

Välkommen in genom de gamla dubbeldörrarna

Lager efter lager av gamla tapeter hittades vid renoveringen

Lite nutida keramik passar bra in

I köket glänser koppar och välsmord järnspis

I vår by finns det hus av alla åldrar, från riktigt gamla till spritt språngande nya. Ett av de gamla husen, som vi besökte härom kvällen, är flyttat till sin nuvarande plats någon gång på 1800-talet. Många av de äldre husen här är flyttade åtminstone en gång. Kanske specifikt just för nordligaste Öland, jag vet inte. I Sörmland där jag är uppvuxen var det inte alls vanligt. Just det här åldriga huset är renoverat och anpassat till dagens behov, allt utfört med varsam hand och med hänsyn till den gamla historien och atmosfären.

Tomma hus

Jag skulle vattna några krukor åt en granne och gick en sväng runt ägorna för att se att allt var i sin ordning. Mellan de gamla fruktträden gungade hängmattan sakta i vinden.

Grinden ut till hagarna var ordentligt stängd. Inga kor skulle kunna komma in och förstöra.

Allting verkade lugnt men det fanns lite mystiska nedtrampade stigar i gräset. Vem hade gått omkring där?

Aha, jag börjar ana vilka besökarna var. Mangolden i odlingslådan var uppäten ända ner till rötterna.

Morotsblasten var avknipsade i topparna och det som går in i ena änden kommer ut i den andra. Runt omkring på marken låg det små svarta kulor. Rådjuren hade varit där!

Förberedelser

Snart mitten av september och det ligger en känsla av väntan och förberedelser i luften. Vi väntar på regnet som ska komma och ge växterna lite kraft att överleva vintern. Vi ligger i startgroparna för Ölands skördefest om några veckor. Vi ser hur fåglarna samlar sig i flockar och äter och äter medan de väntar på startskottet för den långa resan söderut. I går tog vi in de tjocka dynorna från mysiga trädgårdssoffan på västra sidan av huset. Nu kommer vi inte att sitta där mer i år. Snart har de sista tomaterna i växthuset mognat och det är dags att tömma krukorna. I går kom vårens blomsterlökar på plats tillsammans med en näve benmjöl. Kort sagt, hösten närmar sig med stormsteg även om det var plus 15 grader på termometern tidigt i morse.

Måndagsblandning

Tidig septembermåndag och 16 grader varmt kl 6. Härligt! Flanellnattlinnet kan få vänta ett tag till. Framåt veckan kanske vi får en och annan regnskur så idag ska jag stoppa ner lökarna i jorden. De anlände i paket per post och ju förr de kommer ner i jorden desto bättre är det. Kommande vårglädje. Vad härligt det låter! De randiga, goda polkabetorna som jag ugnsstekte i går är också små glädjeämnen. Delikata och färgar dessutom inte allting rött som kusinen rödbeta gärna gör. Jag talade lite med fru Spindel igår. Det var säkert en fru eftersom hon var så storvuxen. Varje gång som jag försiktigt blåste på henne, rörde hon på munnen som om hon ville säga något. Kanske tog hon bara in doftsignaler den vägen och konstaterade att jag inte var någon mumsig, fet fluga, värd att satsa på.

Ölands stenar

En vacker stenlada...mm, det skulle man ha hemma i trädgården

Verkligen mäktig och se, en olåst dörr!

Jag kikade in och såg hur solen strilade in genom fönsterluckor och springor

Så vackert med alla dessa formationer av sten

Stenladan tillhör Högby kyrka, vackert belägen på en mjuk kulle

Jag åkte förbi en gammal stenlada i går och kunde inte låta bli att stanna till. En mäktig byggnad tillhörande prästgården vid Högby kyrka. Den är byggd 1830 men har ett alldeles nyrenoverat halmtak. I dag skulle jag få betala dyrt för ett enda litet uthus i samma material, men förr var det nästan gratis att använda sig av Ölands stenar.