Insnöade

Ytterdörren gick nästan inte att öppna och det är meterhöga drivor överallt. I går eftermiddag gick jag i motvinden till en granne som just kommit hem från lasarettet. Jag hade ett knippe gula tulpaner med mig, väl inslagna i en dagstidning. Det är nödvändigt för i vindarna är det minus 20 grader. Det hade precis börjat snöa och när jag gick hem efter ett par timmar hade det redan kommit en decimeter. I dag har vi minst en halv meter nysnö, morgontidningen har inte kommit och skolbussarna går inte. Just nu säger de på radion att det är tveksamt om posten kan delas ut. Och fortfarande snöar det!! Men vi har det varmt och mysigt inne och mat för minst en vecka så vi klarar oss bra.

Oväder igen

Nu är det risk för snöstorm igen! SMHI varnar och varnar. Ovädret beräknas anlända mitt på onsdagen. Som vanligt har vi laddat med mat och förnödenheter så vi klarar oss om vi blir insnöade och inblåsta. I helgen var vi ute och åkte på små vägar utmed västra kusten för att titta på fåglarna i Kalmar sund. Plötsligt stöter vi på ett äldre par som har fastnat med bilen i en snödriva. De står där i ödemarken och vet inte vad de ska ta sig till. Efter en hel del trixande lyckas maken köra loss deras bil. Vi tänkte på de äldre människor som faktiskt har frusit ihjäl på skogsvägar när de har blivit stående med bilen. Man bör nog tänka sig för och ha respekt för naturens krafter även i Sverige.

Att ge och ta

Jag brukar arbeta lite i Röda Korsets butik Kupan ibland. Folk skänker avlagda grejer och andra fyndar och handlar och all behållning går oavkortat till Röda Korset. Fortfarande är alla upprörda över den här mannen i chefsposition som förskingrade så mycket skänkta och ihoparbetade pengar. Det är verkligen uruselt dåligt. Förutom att betala tillbaka allt borde han få arbeta utan ersättning på katastrofplatser under resten av sitt liv, så kanske han inser vad han har gjort. På vår disk i Kupan har vi en bössa där pengarna går direkt till Haitihjälpen. Många stoppade ner pengar i den. När jag kom hem läste jag i tidningen att någon hade stulit en bössa i en annan Kupanlokal. Ännu ett lågvattenmärke! Det värsta är att den här personen kan stå i något köpcentrum under helgen med bössan och få ihop ännu mer pengar. Ingen ifrågasätter ju en Röda Korsbössa. Trist, trist! Ska jag ta med något roligt också så hördes talgoxens vårdrill för första gången i morse. Snart är det vår!

Ville helst inte vara med på bild

I morse var det lugnt och skönt inne. Maken och hunden var ute på tomten och kastade fresbee. Plötsligt kommer de in, ovanligt tystlåtna. Maken pysslar länge och väl ute i grovköket. Det hör inte till vanligheterna att han är så tyst och diskret. Sedan kommer han förbi där jag sitter med en min som jag känner igen sedan gammalt. "Vad har du nu gjort?" frågar jag misstänksamt. "Jag råkade ramla i dammen," svarar han som om det var någonting som händer i stort sett varje dag. De här två busungarna lekte, fresbeen hamnade på dammens is och maken "trodde" att isen skulle hålla. Stövlar, sockor, byxor, kalsonger! Allt hänger på tork nu.

För övrigt var jag med i Meny i P1 och pratade om min fågelmatning. Finns på webben om ni vill lyssna.

Missad promenad

I går var vi bortbjudna på kaffe och för att bereda plats för nya kalorier beslöt jag att börja gå med mina stavar. Om maken startade med bilen en halvtimme senare, skulle jag hinna en bra bit på väg. Det var snö och kuling så jag pälsade på mig ordentligt och svepte in mig i min tjocka dunkappa med kapuschong, för att stå emot de isande vindarna. Bra att vara inpackad ordentligt om man skulle halka också. Då faller man mjukt! En liten bit på väg träffade jag på en annan sockenbo som verkligen behövde någon som lyssnade på henne. Stackarn ! Det hade hänt så mycket under året som gått och mycket av det hade hon hållit inom sig för att inte belasta familjen ytterligare. Nu rann allting av henne och hon var i stort behov av någon utomstående som lyssnade. Ja, vad hände sedan? Efter en halvtimme kom maken farande och plockade upp mig och då hade jag inte hunnit många steg. Promenaden får jag ta i dag istället.

Radioprat

I dag ringde telefonen. Det var Radio Kalmar som undrade om de fick komma på besök och intervjua mig om fågelmatning nästa vecka. Visst, det blir kul! Jag har ju matat fåglar hela mitt liv och under de senaste åren har det gått åt tusentals kronor till de små liven. Hoppas jag kan inspirera några fler att hjälpa fåglarna att överleva de kalla vinternätterna. På bilden har jag just matat en sparvhök med en talgoxe. De stackars rovfåglarna har ett tufft liv hela året om och de får gärna knipa en och annan småfågel hos mig. Det är bara ett led i den naturliga näringskedjan.

Dimmigt

I dag var det vindstilla! En lämplig dag att åka upp till norra udden och titta efter fåglar tyckte vi. Ju närmare udden vi kom, desto tjockare låg dimman runt omkring oss. Vi såg inte ens fyren på hundra meters håll. Vi kunde urskilja några gräsänder som simmade på vattnet och en koltrast alldeles vid bilparkeringen. Eftersom det var några minusgrader också blev det mer och mer rimfrost överallt och dessutom en farlig, osynlig ishinna på marken. Ingen bra dag för fågelskådning men vackert, vackert med all rimfrost och dimma.