Tillbaka igen på Ölands norra udde och Fyrön eller Stora grundet som den egentligen heter. Och titta, vem som fortfarande var kvar. En sädesärla!
Under bron mellan Kalmarsund och Grankullaviken var det en strid ström av maneter. Vackra och märkliga varelser.
Ja, längre norrut än så här, kommer jag inte. Här öppnar sig hela Östersjön framför mina fötter!
Där är det bara helt underbart, där får man luft och kan andas! Vackert är det också, bara det...
SvaraRaderaKram till dig!
Titti