Jag kan nog känna mig som en yr höna när jag kommer in till den stora staden Borgholm, men döm om min förvåning när det plötsligt spatserade runt några andra hönor på trottoaren på självaste Storgatan.
Det blir lite suddiga bilder genom vindrutan. Jag skulle klippa håret och kunden före mig var just klar. En parant dam i moderna stretchjeans och snygg, vaddstickad jacka. "Kan du gissa hur gammal hon är" viskade min frissa. "100 år!" Det roligaste var när hon sa: " Jag köper inte så mycket kläder numera, för jag tycker att det mesta är så tantigt." Jag berättade om min mamma (95) som rullar om håret själv när hemhjälpen har gått, för hon tycker inte att de kan fixa det ordentligt.
Spolar är inte "inne" och en del salonger har det inte längre, men vi måste ha det, sa min frissa. Vi gör många brudfrisyrer och andra festfrisyrer, t ex när de ringer från Solliden och vill ha hjälp. Oj, tänkte jag, man kanske skulle börja använda dem igen. Sessorna och jag liksom!!
Din rubrik passar bra in i trafikmeddelande på Gotlandsradion alldeles nyss:
SvaraRadera"Strax norr om infarten till Gnisvärd har en hönsfamilj kommit ut på vägen. Trafikanterna manas till försiktighet så att de inte blir påkörda."
Lite gulligt tycker jag.
Kram, Ingrid
det var väl ett trevligt meddelande via radion. Man skojar ju alltid om yra höns,
SvaraRaderaskönt att Hönsen finns tycker jag. Gulligt inl'ägg