tisdag 20 juni 2017

Som en smaskig efterrätt!

 
Det är något speciellt med pioner! Trädpioner, buskpioner, ädla sorter och vanliga bondpioner. Som fluffiga efterrätter.
 
 
Pålitligt återkommande år efter år. Pionminnen. Jo då. När jag växte upp hade vi en grannfarbror som hette Axel. Varje år på namnsdagen den 16 juni fick han en nyutsprungen pion.
 
 
Minns också när jag köpte en vacker, enkel vit pion och verkligen såg fram emot att den skulle börja blomma. Det tog några år och så kom det några knoppar. Vanlig röd bondpion! Smällar man får ta här i livet!
 
 

2 kommentarer:

  1. När vi bodde i Söderköping för länge sedan hade vi en buskpion vid staketet. Den är nog det enda jag saknade när vi flyttade därifrån. Dina pioner är underbart vackra!
    Kram

    SvaraRadera
  2. jag har alltid sagt, varför gör ingen en Deodorant eller Parfym , just med denna
    arom och doft. Underbart

    SvaraRadera