Det fanns en bit strand på Kalmarsundsidan som jag aldrig hade gått ner till tidigare.
Det var vackert med stora stenblock från Smålandssidan som inlandsisen hade rullat hit någon gång.
Inte alldeles lättgånget kanske. Jag fick titta noga var jag placerade fötterna.
Men vackert...svalorna flög över mitt huvud hela tiden och andra fåglar sjöng i träden bakom. Väldigt vackert på sitt sätt!
Blåhake...härfågel...suck...varför är man hemma för?
SvaraRaderaMen den som väntar på nå gott väntar alldeles för länge...snart så...
Så vackert! Jag förstår att det var härligt att gå där, men lite besvärligt ändå. Fågelsången är ljuvlig nu och jag njuter i fulla drag både i skog och på strand.
SvaraRaderaHa en fin söndag!
Kram, Ingrid
Ibland får man stå ut med att det är "svårgånget" om man ska hitta lite udda platser. Men med ålderns rätt blir man lite mer bekväm har jag märkt. Fast Rolle - som är 5 år äldre än mig - och går lite illa, han klättrar och går på stenar utan problem! själv är jag livrädd att ramla...har ju gjort det några gånger!!
SvaraRaderaKRAM
Susie