Ja, ingen särskrivning av vårdag utan vår dag = kvinnornas dag. Ska den verkligen behövas? Trängas där med Kanelbullens dag och allt vad det nu är i årskalendern.
Och jag kan inte släppa tanken på att det i grund och botten är vi, de mammiga mammorna, som bäddar för att karlarna fortfarande tar den största platsen i samhället och tror att de är det starka könet. Och att vi är alldeles för snabba med att erbjuda våra tjänster när det t ex är dags för kaffe under ett sammanträde. Småsaker i det hela, men även småsaker bidrar till att attityderna lever vidare. Och könskvotering, det ordet har jag aldrig gillat. Det måste ju vara meriter och inte könet som spelar den största rollen i sådana sammanhang.
Bilderna visar de starka kvinnorna i min familj, min mamma, min dotter och mina dotterdöttrar.
I morgon blir det inget nytt inlägg på min blogg. Skönt eller hur! Jag har en väldigt tidig tid att passa.
Hej Kerstin
SvaraRaderaJa, heute ist der internationale Frauentag.
Ich denke wie du.
Leider ändert sich wenig.
Es gibt immer noch Gewalt gegen Frauen.
Frauen verdienen weniger Geld.
Usw. usw. usw.
Bei den starken Frauen deiner Familie
fehlst du auf dem Foto.
Ja, är idag den internationella kvinnodagen .
Jag tror som du.
Tyvärr ingen större kommer att förändras.
Det finns fortfarande våld mot kvinnor.
Kvinnor tjänar mindre pengar.
Etc. etc. etc.
Med de starka kvinnorna i din familj
Jag saknar dig på bilden.
Kram Marlise
Visst är det vår dag, "Kvinnfålkis dag" och en riktigt vårdag också!
SvaraRaderaKram, Ingrid
Det ligger väl i våra gener, det där att vi ska ta hand om allt och alla. Att det är svårt att låta andra passa upp oss. Men man får väl hoppas på de yngre generationerna. Jag upplever att det brukar fungera bra i många yngre förhållanden - tills barnen kommer. Då händer det något och kvinnorna blir dom som måste hålla i alla trådar.
SvaraRadera