Framme vid resmålet

Vad händer därnere då? Jo, det var Trollskogens dag! För tionde året i rad och alltid med besökssiffror långt över tusen.

I skuggan under den stora tallen hade jag mitt bord, där de allra minst kunde lyssna på fågelkvitter medan de lite större fick veckla ut ett nystan för att se hur enorm vingbredd havsörnen har eller mäta med måttband och konstatera att den lilla kungsfågeln är kortare än rödspovens näbb.

Vid ett annat bord kunde man snickra fågelholkar och här är själva trollmor med och tittar på. De som vågade kunde också följa med henne på en naturpromenad.

Möjligheten att få tova egna trollsländor av ull lockade många barn!

Här står Björn och visar hur man växtfärgar. Rena trolleriet när garnet byter färg så fort han doppar det i sina grytor.

Visst blir man lite sugen på att sticka eller virka. (Skärp dig nu Kerstin! Ta reda på alla dina påbörjade arbeten i alla kassar i klädkammaren först!)

På resa

Jag skulle ut och resa. Som vanligt var jag tidigt ute och nästan ensam på stationen.

Jag stod vid perrongkanten och kikade ner på spåren och undrade lite över vad resan skulle föra med sig.

Nu öppnade biljettförsäljningen och jag tittade in lite i smyg i stationsmästarens domäner.

Respektingivande uniformer hängde på rad.

Jag fick min biljett. Fribiljett...hm...kanske beror på att jag har en nära relation med lokföraren.

Nu körde tåget fram och jag var redo att kliva på med mitt bagage.

Så var vi på väg ! Vart då? Jo, det ska jag berätta i morgon.

Bråttom - som vanligt!

Det är bråda veckor nu för oss, som försöker ordna trevliga sysselsättningar och upplevelser för alla de tusentals turister som besöker oss just nu. Men jag hinner ändå njuta en stund av den fantastiskt färgade sommarrudbeckian, som just har slagit ut.

Luktärter, så fantastiska. Jag klipper av och tar in och det bara sprutar fram nya blommor hela tiden.

Den lilla bergsnejlikan,frösådd för många år sedan, har fått fint besök.

Den röda tobaken börjar slå ut. Fröna kom i ett julpaket från Marlise i Tyskland. Nu ska jag strax i väg. Vi hörs i morgon.

Cikoria

Vad tittar cikorian på

Vad följer hennes ljusblå blick mellan vajande strån och måror

Vad ser hon på medan timmarna gå

Över åkerns tuvor och fåror

Ser hon vallmon som lyser grant någonstans

Bland knaggligt grus och stenar

Eller följer hon sorgset svalornas dans

Över alvarets oxlar och enar

”Tänk om jag fick vara fri en enda kort minut

Fri från rötter som binder

Att se över havet, ett hav utan slut

Utan skymmande murar och hinder”

Härliga tider - blåbärstider

Så lockande - ett ris fullt med blåbär. Numera ett gott och nyttigt godis men tidigare en av kvinnornas viktigare inkomstkällor här på norra Öland.

Det berättas att Edit, som bodde granne med vårt hus, lastade alla småbarn på cykeln, for ut i skogen och plockade, plockade, plockade dagarna i ände. Hon sålde till ortens affär och kunde på så vis göra sig oskyldig från det gångna årets skulder.

För min del var det lite av ett lyxarbete. Jag tog med mig trädgårdspallen och satt bekvämt och plockade runt omkring mig. De blå bären är kanske inte riktigt mogna ännu på en del ställen. Om några dagar lossnar säkert skaften bättre när man plockar.

Men visst var det några härliga timmar innan regnet började. Chessie kunde inte annat än att hålla med där hon låg djupt nersjunken på den mjuka mossbädden och norpade ett och annat bär medan hon väntade.

Om att klamra sig fast

Ja, här kunde jag skriva en lång filosofisk eller psykologisk utläggning om att klamra sig fast. Hur många gånger gör man inte det när livet gungar. Men eftersom ingen orkar läsa det en varm sommardag så nöjer jag mig med ett förvånat utrop. Hur kan tallarna klara sig i storm och regn när hälften av rötterna har frilagts?

Långt nedanför den branta sandsluttningen brusar havet och cm efter cm av sand rasar ner mot stranden. Jag med min höjdskräck vågar mig knappt fram till kanten.

Här, lite längre in, känns det tryggare.

Med fokus på det lilla

Jag gick en sträcka utmed en av alla våra vandringsleder i går. Vädret var lite skönare med fläktande vind och ett och annat skuggande moln.

Bild lånad frånWikipedia

På många ställen fick jag zickzacka på stigen för att inte trampa sönder myrlejonlarvernas vackra fångstgropar. Det finns tre arter i Sverige och alla tre lär finnas i det här området. De är fantastiska på att tillverka sina gropar, riktigt stora ibland, och när en myra halkar ner, stänker de upp ett sandmoln så myran fastnar i sanden.

I Böda ekopark finns det många olika slags barrträd och därmed också mängder av lustiga kottar. Här är det svarttallen som släppt ner ett av sina konstverk.

Rastplats stod det på en skylt, men bordet var redan upptaget.

Högsommar = fjärilstid. Här är det någon sort av blåvinge som undersöker johannesörten.