Solnedgång

I går kväll var det en fantastisk solnedgång. Det började visserligen kännas lite svalare i luften och i morse stod termometern på + fem grader, men vackert var det! Vi klarade den här natten också utan frost och höstblommorna är lika prunkande idag som de var i går. Lilla mamma, snart 90 år, har fått lägenhet i servicehus så nu får vi planera om i almanackorna och hjälpa till med flytt i mitten av nästa månad. Hon är glad som en lärka i telefonen och slipper äntligen gruva sig för planerat stambyte med toaletter på gården i två månader under vintern i hennes nuvarande hyreslägenhet.

Den lilla sjön i stenbrottet

Min Ölandsbloggarkompis Karina har berättat för mig om en liten sjö i ett kalkstensbrott ute på Alvaret. Vi har letat flera gånger och kört på vindlande "vägar" ut bland enbuskar och kossor men inte hittat den. I går hamnade vi till slut på rätt ställe. Hjulspåren vi följde gick rakt fram till kanten av brottet. En vacker liten "sjö" har bildats med klart vatten så man ser bottnen, ganska djupt på några ställen. Här har det brutits fyrkantiga kalkstenar av traktens markägare för att dryga ut de små inkomster som det karga jordbruket och fisket kunde ge. Kalkstenarna var eftertraktade och betalades bra av folk på fastlandet.

Skördefesten närmar sig

Veckorna går snabbt och Ölands Skördefest kommer allt närmare. Förberedelserna håller på för fullt och efterfrågan är stor på halmbalar och pumpor. Hela Öland öppnas upp igen och smyckas efter en dryg månads dvala och varje fastighetsägare har någon installation av pumpor, blommor och annat vid infarten. Besökarna väller över bron och under konstnatten mellan 30 sep och 1 okt kan det vara stillastående köer på de större vägarna. Alla vill uppleva de ljusspel och konstutställningar i levande ljus som finns överallt.I går kväll hade vi ett av alla möten med förberedelser och på lördag blir det arbetsdag i hamnen. Det är bara två veckor kvar!!

En vådlig resa från Gotland till Öland

En gång på 1600-talet skulle en präst på Gotlands västkust vikariera i grannförsamlingen och hålla julotta där. Det var nästan snöstorm ute och han ville ge sig iväg redan på julafton för at säkert hinna i tid. Hustrun övertalade honom om att bli kvar hemma på julaftonskvällen, men när barnen somnat fick drängen sela hästen och de gav sig iväg. Timme efter timme stretade hästen på i snön och både drängen och prästen började bli oroliga. Var de inte framme snart? Plötsligt blev det en glipa i molnen och månen lyste upp omgivningen. Till sin fasa fick de då se att de var mitt ute på isen. Prästen bad och drängen grät och den stackars hästen blev allt tröttare. Skulle de förgås av kölden eller skulle de drunkna i någon råk? När de nästan gett upp fick de plötsligt se ljus långt borta. När de kom närmare hördes kyrkklockors klang genom vinden och kyrkan avtecknade sig mot natthimlen. De fick nya krafter och skyndade fram till porten. Drängen fick ta hand om hästen och prästen gick direkt in i kyrkan. Nu skulle han ändå hinna i tid! Där satt församlingen i sina bänkar och kantorn spelade. Men vad konstigt. Kantorn hade han aldrig sett förut och när han tittade ut över folket i bänkarna kände han inte igen någon enda person. Plötsligt kommer en främmande präst skridande uppför mittgången. Vad var detta? Alla började sorla i bänkarna men den gotländske prästen förstod knappt vad de sade, det var nästan som ett annat språk. Så småningon gick det upp för prästen att han och drängen hade kommit till Böda kyrka på norra Öland. De blev omhändertagna och fick vila ut före hemfärden. Så småningom kom det ett tack från prästen på Gotland. Det var ett par malmljusstakar, så gedigna och tunga att jag knappt orkade lyfta en av dem. De förvaras inlåsta men den snälle kyrkvaktmästaren tog fram en av dem så jag fick ta en bild. En märklig historia!

Att bryta ett mönster

Maken är iväg på turné med kören och då blir mina morgonvanor helt omkastade. Jag som njuter av att svassa runt i morgonrocken, plocka lite här och där, skriva min blogg och läsa morgontidningen, måste nu kasta på mig kläderna och ta en lång morgonrunda med hunden. Visst! Det var en massa upplevelser. Gässen flög över huvudet på mig på väg söderut. Fåren stod samlade under eken och hoppades att de flesta ekollonen skulle blåsa ner på deras sida av fårnätet och ett nygrävt kaninhål utmed stora vägen, var spännande för hunden. Men efter drygt tjugo år med urtidiga morgnar på grund av långa resor till arbetet, är det nu verkligen en lyx med stilla morgonstunder utan jäkt där man kan göra allt i sin egen takt

Ösregn idag

I går hade vi en solig dag och jag kunde till och med sitta ute och läsa en stund. Amiralfjärilarna fladdrade runt de jäsande plommonen och tog sig en styrketår inför flytten söderut. Märkligt med fjärilar som flyttar precis som fåglarna. En och annan kan övervintra här hängande i något garagetak eller liknande men de flesta drar när hösten kommer. I dammen blommar näckrosorna på som om de aldrig hade hört talas om höst och fiskarna kommer farande så fort de ser oss och tigger mat. De äter upp sig nu inför vinterns dvala på bottnen av dammen. Nu ska jag lyssna till regnets smattrande på taket och skriva färdigt lite som ligger och väntar.

En vanlig dag

En vanlig dag började det som också för tio år sedan. Men det blev något helt annat. Tyvärr har vi inga garantier för att det inte upprepas igen på andra tider vid andra platser. Det finns alltid felprogrammerade hjärnor i farten.
I år är det gott om bär och frukt men min lilla havtornsbuske har fått ett enda bär. Konstigt! Förra året var den överfull av lysande gula frukter. Blåste det inte åt rätt håll en enda gång mellan pappabusken och mammabusken i våras? I går åkte vi med kärran på släp för att köpa ett kinesträd. De var slut och jag fick beställa ett men kom inte hem tomhänt för det. Det blev ett ståtligt kornellträd istället. Cornus alternifolia, kranskornell heter det. För övrigt är det full fart i trädgården. Skatorna letar mat, åtta sädesärlor pickar i gräsmattan och en liten grönsiska tar sig ett bad medan fiskarna undrar vem det är som plaskar.