Somliga ger inte upp så lätt

 

 

Ännu så länge har vi barmark (peppar, peppar) och jag gick en runda i trädgården igår. Härligt med alla små överlevare. Det är inte bara julrosorna som växer på i mörkret.

 

 

Jag gillar bladväxter, här på bilden en rödbladig variant av alunrot.

 

 

Kryddsalvian är en favorit! Så vacker med sina mjukgröna blad som går att använda året om.

 

 

Då är vi i gång igen!

 

Så är alla helger över, men vissa saker vill jag inte riktigt släppa ännu. Till exempel hyacinther. Jag gick in i blomsteraffären och frågade om de möjligen hade några kvar. Efter lite letande hittades två vita, som jag köpte direkt. Lite fortsatt glädje på köksbordet!

 

 

När vi bjöd några vänner på julkaffe fick jag en sådan här väl inbäddad amaryllislök. På den medföljande etiketten stod det att jag i princip inte skulle göra någonting annat än att njuta av den. Av naturen lite skeptisk, tänkte jag att vi får väl se hur det blir med det. Jag ställde ner löken i en vacker kruka och väntade. Först kom en kraftig blomstängel med fyra röda klockor och nu..... titta, en blomma till är på väg. Fantastiskt!

 

 

I går gick jag en sväng runt den nyskapade våtmarken, norr om Böda hamn. Det blir spännande om några månader, när vadarfåglarna börjar återvända. Vilka arter kommer att rasta eller till och med häcka här?

 

 

Mesigt

 

Just nu är det högsäsong för ett av våra favoritnöjen, nämligen fågelmatning. Frön av alla de slag, nötter, äpplen och bakmargarin går åt som smör i solsken.

 

 

Stora säckar kånkas hem från butiken, inget billigt nöje precis, men det är få utgifter som ger så mycket tillbaka.

 

 

Visst är det mysigt med alla dessa gäster i trädgården!

 

 

Våren väntar bakom hörnet

 

Efter stormen är det mesta runt stränderna nedisat av omkringblåsta vattenstänk och inpressat högvatten. Vilken lycka då, att plötsligt hitta en buske full av videkissar halvvägs utkrupna ur sina skal.

 

 

Det är ändå fascinerande med alla isformationer som vinden och vattnet skapat.

 

 

Trettonhelgen ligger framför oss och sedan rullar oxveckorna på ända till årets sena påskhelg. Gör inget när man är pensionär!

 

 

Gungeligung

 

Det är så mäktigt och samtidigt lite skrämmande när naturen släpper loss sina krafter. Havet ryter och ryker, skummet stänker långt upp på de närbelägna vägarna och vattnet stiger farligt nära vägkanterna.

 

 

¨Måsarna uppskattar att det rörs om i bottenslammet ibland. Mycket ätbart kommer upp till ytan.

 

 

Det är inte lätt att få upp bildörren i motvinden och ännu svårare att hålla kameran stilla. Här sköljer vågorna över Gåsgrund vid Böda hamn.

 

 

Det tjuter i knutarna

 

Stormen Alfrida blåser just nu på med vindar runt 30 sekundmeter runt Ölands norra udde. Jag hör dem utanför husknuten. Tack vare vedspisen fick vi ändå avnjuta morgonkaffet i skenet av stearinljus. För en liten stund sedan kom elen tillbaka och vi håller tummarna för att det inte blir nya avbrott.

 

 

Så fort det ljusnar måste vi se till att pumpen till dammen har startat igen, så inte vattnet fryser till där.

 

 

Sedan måste vi ut och se hur omgivningen ser ut. Naturens krafter är mäktiga och kan förändra både skog och stränder under en natt.

 

 

 

 

Så blev det 2019

 

Under en jättemysig helg med familj och vänner uppe i Sörmland, bjöds vi bland annat på korvkalas hos denne korvgubbe med ett rikligt sortiment att välja bland.

 

 

När det blev lite kyligt ute i snön fortsatte vi inomhus med godisbord och saffranssemlor.

 

 

De som orkade kunde också bada utomhusbad i badtunnan! En riktigt mysig avslutning på julhelgen.

 

 

Nu är vi hemma igen i vår lilla by, grönt och skönt med 6-7 plusgrader så här på nyårsdagens morgon.

 

 

I dag börjar vi på ny kula med fågelräkningen. Ja,ja, du får väl bli årets etta då, lilla blåmes.