Lysningspresenterna har gjort sitt

Man går där i den grå vardagen och plockar med sitt slitna bohag. Lysningspresenterna på köksskåpens hyllor börjar bli nötta och ofräscha efter att ha hängt med i 49 år. När så plötsligt skaftet på en plastslev bara går rakt av när jag rör i soppan, inser jag att det är dags att byta ut en del av inventarierna. För några år sedan kastade jag gamla, väl använda, repade och missfärgade plastbunkar. Nåja, kastade och kastade. De hamnade förstås i bra-att ha-högen i garaget, där de får ligga i ytterligare några år. De friskt gröna bunkar i olika storlekar som jag köpte då, gör mig glad varenda gång jag ska vispa till en smet. Nu inhandlade jag tre nya slevar som passar bra till bunkarna och när ögonen föll på en porslinsskål från Rörstrands, kunde jag inte motstå den heller. Lagom stor för dagens sallad till mig och maken.

Vinterhimmel

Himmel och pannkaka! I dag handlar det om himlen igen. Den vackra vinterhimlen över Öland är fascinerande och föränderlig. Vissa dagar smälter himmel, hav och ibland is ihop till ett skiftande täcke där man inte ser gränserna. Moln, solstrålar och dis skapar fantastiska skådespel alldeles gratis för oss betraktare. Jag visade ett bildspel med naturbilder för vänner under julhelgen och någon sa: "Man kan förstå att så många konstnärer söker sig till Öland." Ja, det kan  man förstå! Ljuset ligger inte långt efter det ljus över Danmarks norra udde som lockade dit de berömda Skagenmålarna.

Rosig morgonhimmel

I går, när det ljusnade, var himlen plötsligt alldeles rosaröd. Det röda återspeglades i dammens vatten, där vinden drog runt små vågor på ytan. Det börjar bli märkbart nu att ljuset är på väg tillbaka. Vi har till och med fått ändra tiderna för julens utebelysning, som vi vill ha kvar några veckor till. Onödigt att den ska konkurrera med solstrålarna! När det vackra morgonljuset hade övergått till mera normalt dagsljus, lyste det fortfarande rött utanför sovrumsfönstret. Det var Hacke Hackspett som åt frukost.

Regnigt

Bara regn! Jag stannar nog inne i dag.

I går föll regnet i tunga droppar större delen av dagen. Inte lockande alls med promenader eller annan uteverksamhet. Jag kunde ägna en stor del av dagen till att plocka runt bland skrivet och fotat. Kanske får jag ihop det till en bok så småningom.

Jag fick frågan om det fanns några recept kvar efter Anna P som jag berättade om igår. Nej, jag har inga men däremot medverkade hon i en bok och delade med sig av många knep och kloka tips från förr. Vad sägs om lite opphjälparvälling. Så här säger Anna: "När di hade fått barn skulle di ha opphjälparvälling. Det var för det mesta fruktsoppa me kummin i. Kummin var bra för de var för de mesta lite luftdrivande. Di geck te dem flera gånger. Första gången skulle di ha sån där kumminsoppa me ett par skorper, sen var de vitergröt." Så nu vet ni det!

Anna Pettersson i Vitmossen 1857-1942

Anna Pettersson med make och alla nio barnen

 Jag själv på besök vid Vitmossen betydligt senare

Vi hade en gäst i går kväll och vi kom att tala mycket om tidigare generationer. Man behöver inte gå särskilt långt tillbaka i tiden för att Sveriges folkmängd ska minska betydligt och man kan hitta troliga gemensamma rötter. Maken och jag har till exempel upptäckt att hans morfar och min mormor var arbetskamrater och troligen också skolkamrater. Det finns många starka kvinnor bakåt i tiden och en av dem var min farmors mamma, Anna Pettersson på torpet Vitmossen i Sörmland. Hon var uppskattad för sin sångröst och var ofta anlitad för att sjunga när det anordnades danstillställningar. Hon blev med åren en efterfrågad "klok gumma" som hjälpte till både med födslar och dödslar och dessutom botade sjuka djur och människor. Hon födde också nio barn som alla uppnådde vuxen ålder. Det var ovanligt på den tiden och kanske ett bevis på att alla hennes recept och kurer hade en god inverkan. Min farmor ärvde mycket av hennes klokhet vilket drabbade min syster och mig ibland i form av underliga hopkok om vi började bli förkylda eller tröga i magen.

Vardag igen

Under alla yrkesverksamma år suckade man djupt så här års. Slut på alla trevliga, sköna helgdagar. Nu har vi kommit till oxveckorna. Sida efter sida i almanackan utan en enda extra ledig dag. Det var en tung känsla! Numera är det nästan tvärtom. Skönt med en lång räcka av vanliga dagar utan avbrott av besvärliga helger. Tänk vad man kan ändra uppfattning! I går blev det närmare två timmars vandring runt i Trollskogen. Efter den första halvtimmen kände jag att jag hade klätt mig alldeles för varmt. En ovanlig känsla den 1 januari. Det var sju grader varmt, nästan vindstilla och bara någon enstaka liten snöfläck. Från viken ropade sångsvanarna och gångstigarna var täckta av vårgröna tusenskönablad och till och med en och annan tufsig liten blomma. En vinterdag helt i min smak!

Då börjar det igen...

Ja, det nya året förstås, men också de asketiska månaderna efter jul. Egentligen har jag inga problem med vikten. Jag väger perfekt för 1.70:s längd! Problemet är att det fattas nio centimeter för att nå den längd som passar min vikt. (Gammalt skämt men första gången i år!) Av misstag fick jag med min egen bild i en julgranskula som jag fotade under helgen. Det blev fördubblade runda former kan man säga. Mina barnbarn föreslog att jag skulle övergå till Special K, som lär göra underverk med vikten enligt reklamen. Själv tror jag inte så mycket på det utan jag ställer undan godisskålen och förlänger promenaderna och jag känner mig inte precis ensam om att ha det målet just nu. God fortsättning på er!