I går skulle hon fyllt 105 år, min kära vän Chris. Ja, här på Öland hette hon Anna Engström innan hon flyttade till Stockholm och moderniserade sitt namn lite. Ursprungligen var hennes son, som tragiskt omkom i en mopedolycka, kompis med min gubbe, men när jag kom in i bilden i början av 1960-talet, växte vår vänskap allt mer.
Vi hade mycket roligt tillsammans och hon och hennes man, Wäinö, blev också något av extra-farföräldrar till våra barn. Chris pappa, Emil Engström, byggde ett hus på en avstyckad bit av den gård, som han ägde under en tid och det huset hade Chris och Wäinö som fritidshus under många år. Som pensionärer byggde de till en hel del och flyttade tillbaka till Öland permanent.
Så småningom, pga ålder och sjukdom, skaffade de en lägenhet i Borgholm, ett bekvämare boende med närhet till sjukvården. När Chris avled började Wäinö fundera på att sälja huset på norra Öland och då vi samtidigt började fundera på att flytta till Öland efter pensioneringen. Då startade Wäinös "övertalningskampanj". Klart att ni ska köpa mitt hus, tyckte han.
Till slut blev det så. Nu är vi snart inne på det sjuttonde året som fastboende på norra Öland!
Så intressant att läsa om hur ni hamnade på Öland Hoppas ni får bo kvar där länge!
SvaraRadera/Ingrid