Den stolte tulpandödaren! Hornen är fortfarande pälsklädda, ser mjukt och vänlig ut. Men där bedrar man sig. Just nu är han trädgårdens värsta fiende och han struntar fullkomligt i att jag hytter med näven och svär ve och förbannelse över honom.
Här har han missat en tulpan. Han tuggade på bladen när de just hade kommit upp, men sedan har han av någon anledning glömt bort den.
På mina skyddsronder i trädgården, hittar jag ett och annat. Här har de röda gullvivorna slagit ut. Mysigt!
Ja, den där tulpandödaren känner jag igen, men konstigt nog fick vi aldrig in några i trädgården trots att de gick i flockar på åkern utanför huset.
SvaraRaderaSå fin den röda gullvivan är.
Ha en fin annandag!
Kram, Ingrid
Samma här! Och helt orädda är dom också!!! Morr, mina fina holländska lökar! Ja kanske du kan ta en liten sväng till Sol och Vindar...det är väldigt lugnt i Färjestaden och vi måste ju stödja affärerna så gott det går...
SvaraRaderaHa det gott och tack för din fina kommentar!
Kram Titti
På "innertomten och förträdgården" har vi inga rådjur, men i "parken" där går dom ofta - fast bara rätt över. Dom vill helst in i "kohagen" tydligen. När vi bodde i Stockholm då hoppade dom in på tomten rätt över vår höga häck - amerikansk hagtorn med långa tornar - när vi gick ut genom grinden. Vi = jag eller Rolle med vår dåvarande hund, strävhåriga taxen Brasse. Dom brydde sig inte alls.....
SvaraRaderaKRAM/Susie