Det är väl som vanligt egentligen. Vi vaknar på morgonen och tittar ut över en snövit trädgård. Så dags nu, när vi i vårt landskap inte ens har haft en vinter utan gått direkt från höst till vår.
Mitt i den frodiga gullvivsplantan ute i en backe, drar sig knoppen förskräckt tillbaka. Alldeles för tidigt att sträcka på sig och slå ut.
Blåsipporna ids knappast slå ut sina klarblå. De slokar med huvudena och kryper ihop bland fjolårslöv och nerblåsta barkbitar.
Själv får jag gå omvägar och klättra över nedfallna grenar och ibland hela träd, som har fått ge vika för de envisa, starka vindarna. Sorgligt! De känns som gamla vänner.
Våren är lurig, kalla nätter och soliga dagar...i bästa fall :)
SvaraRaderaJa den där stormen ställde verkligen till det på ön...jag har massor av grenar o träd att ta hand om i trädgården.
Nåja, ha en fortsatt fin vecka nu!
Vårkram från Titti