Nästan alla eftermiddagar den här månaden har jag tillbringat vid hembygdsgården. Så trevligt med alla möten med människor från när och fjärran. Att få berätta om vår vackra nordligaste del av Öland och svara på många frågor och ställas inför utmaningar. I går försökte jag förklara för några engelskspråkiga turister vad en motbok är (var). De hittade en snapsvisebok med pärmar som den gamla motboken bland alla loppisgrejer.
Någon Margaretatårta hinner jag inte med idag, i gengäld får jag fortsätta att njuta av Peter Nilssons vackra målningar och fundera över vilken jag ska köpa med mig hem. "Vi har så fullt på väggarna," säger många, men några vykort kan man ändå köpa med sig.
En liten stund varje dag måste jag också tillbringa tillsammans med den vackra cikorian, som jag har räddat undan gräsklipparen. Mysfaktor!
Cikoria är så vackert! Den blå färgen är så speciell.
SvaraRaderaKram, Ingrid
Så skönt at någon "offrar" sig och ställer upp på hembygdsgården. Det ska du ha all heder av!
SvaraRaderaMen...det är ju så kul att träffa nya personer, så jag förstår att du gläds åt det. Och vi som bor året runt på sin favoritö är ju inte lika beroende av att sola, bada, åka runt och glo som dom stackars turister som kanske bara är här ett par dagar eller veckor. Vi kan ju göra det när dom åkt hem.....
KRAM
Susie
Peter Nilssons målningar är fantastiska. Vi besökte honom för något år sedan och det var mycket man ville ha.
SvaraRaderaHärligt med alla hembygdsgårdar som håller öppet under sommaren, och alla frivilliga som ställer upp.
Gillar också cikorian med sin vackra blå färg.
Jag var ju Arme-Lotta i många år. Det var alltid samma människor som ställde upp.
SvaraRaderaMen jag kände aldrig att jag offrade mig, Vi tyckte det var roligt, Det var ju så roligt att verkligen hjälpa till- Jag tycker ni har en fin anda i er förening.
Tyvärr finns ju inget sådant kvar, men det kommer nog tillbaka så oroligt som dt är ute i världen. Vi får hoppas på bättre tider, men då får vi nog hoppas mycket.