Efter att ha lämnat vovven i tryggt förvar på djursjukhuset, hade vi många timmar på egen hand i det vackra småländska landskapet. Men vad gör vi? Jo, vi åker ner till kusten och suckar över Öland som ligger tvärs över sundet med Borgholms slottsruin som ett riktmärke. Redan hemlängtan!
Men snart skärper vi till oss och börjar njuta av omgivningarna.
Vi åkte på ringlande småvägar, krokigare än man kan föreställa sig. Förbi blommande hagar och kilometerlånga tjocka stenmurar gick vår färd. Ibland genom granskog, så tät att man bara såg några meter in och ibland genom ljusa gläntor med gamla röda hus och små täppor fulla av blommande tulpaner. Har de inga rådjur här, frågade vi oss förvånat, eftersom en del trädgårdar verkligen var överfulla med lökväxter, men visst, det hoppade en och annan framför bilen.
Tranorna trivs i Småland och här lyckades ja fånga en på bild innan den snabbt lyfte och signalerade fara.
Barnkamrarna är fulla av skuttande kalvar och busiga lamm.
Den här tittade jag på medan jag själv hällde upp en slurk mjölk i det medhavda kaffet. Och lilla vovven mår nu bra men har en tand mindre i munnen. Slutet gott, allting gott!