Jag reste en bit söderut för några dagar sedan. Vädret var minst sagt växlande, men det öppna landskapet är precis rätt plats att uppleva de dramatiska skiftningarna.
Så vackert med de betade strandängarna som går ända ner till havet. Gullvivorna hade precis börjat att slå ut och lärkor och tofsvipor fanns överallt.
Jag sände en tanke till den grupp av människor som tycker att korna ska bort ur vårt landskap och jag förstår över huvud taget inte hur de tänker (eller inte tänker). Efter fem år skulle det vara totalt igenvuxet här, om inte korna utförde sin del av naturvården.
Vilka magiska bilder. Ödesmättade, karga men ack så vackra. Jag har förstorat dom och njutit länge av dom.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin vecka!
Anita