Alla som har varit med om det vet hur det är. Den kära lilla vovven blir allt äldre och man vet att det oundvikliga beslutet närmar sig.
Vår lilla Chessie, snart tretton år, fick somna in i går kväll. Lite akut fick vi åka iväg tidigare än vad vi hade tänkt oss. Vi hade beställt tid senare i veckan men hon kunde plötsligt inte stå på sina ben. Tomt i huset i dag men också en lättnad att det är gjort.
Vet hur det känns att mista en kär fyrfota vän, så sorgligt! Tyvärr är det oundvikligt, den dagen kommer förr eller senare! En tröst i sorgen är att minnas alla sköna och härliga minnen som finns kvar! Styrkekramar/Margot
SvaraRaderaÅ det där är så jobbigt.Sörjde vår lilla pudel länge.Han var så rolig när han ville gå ut och ingen ville följa med honom,då hoppade han upp och la sig runt nacken på någon av oss och så la han sitt söta lilla huvud tätt intill kinden på oss och så pep han så ynkligt han bara kunde.Klart att han fick sällskap ut då.
SvaraRaderaTröstekramar.
Man vänjer sig aldrig oavsett hur många gånger man tvingas ta sig igenom det. Jag sympatiserar storligen <3
SvaraRaderaDas ist traurig.
SvaraRaderaAber er war viele Jahre bei euch, das war bestimmt sehr schön.
Det är ledsen.
Men han var med dig i många år, det var verkligen mycket trevligt.
Tröstekramar