måndag 9 januari 2012

Åh, min pinne!!!






Ingenting är roligare än när matte och husse plockar ihop kikare och kamera och tar på sig utekängorna. Då vet den lilla hunden att det är dags för en utflykt i naturen. I går blev det lek med pinnar vid en sandig strand. De är höjden av lycka och då är det lätt att glömma bort att det är vintermånad och kallt i vattnet. Men pälsen är tjock och skyddande så kylan känns inte i första taget.

6 kommentarer:

  1. Men herre min je vad kallt... jag huttrar... själv hade man ju bara stått stilla och som du säger känt efter. Kallast blir det klart då man kommer upp... finns det badrock för hundar... för då kunde hon ju ta en svängom. Kram på dig Kerstin!

    SvaraRadera
  2. Brr, det ser riktigt kall ut men jag föstår att det verkligen är jätte kul.
    Ha en fin dag!
    /Ingemar

    SvaraRadera
  3. Brr för vinterbad ! Men han är fantastiskt söt i jakten på pinnen.

    Kram
    Anci

    SvaraRadera
  4. Jag hade en golden som var vinterbadare. En gång fick hon så ont i ryggen dagen efter ett längre bad i Mälarens vatten att hon inte kunde röra sig, bara låg. Så vi fick åka till djursjukhuset i Bagarmossen. Dom hittade inget fel (det var väl antagligen vattensvans), men det passade bra att hon hade fått den där lugnande sprutan inför röntgen, för vi skulle ta tåget till norrland på kvällen. Hon sov lugnt hela resan.

    SvaraRadera
  5. Lyckliga hund som får springa fritt och leka! Vad gör väl det att tempen är låg i vatten och på land - bara att springa lite mer...
    :-)

    SvaraRadera
  6. Härliga bilder på Chessie in action!! Det har alltid förundrat mig att hundar (ja, inte alla förstås) inte verkar känna av kylan, trots att det kan ligga nyis på vattnet. Precis som Cici har jag i tidernas morgon haft en mäkta vinterbadande golden, som inte gjorde skillnad på + eller -. Däremot simmade hon aldrig under sina tretton år, utan nöjde sig med att vada.

    SvaraRadera