Så var julmässan avklarad

Oj, alldeles för tidigt, tycker en del, men här på nordligaste Öland har det varit tradition sedan många år tillbaka, att avsluta "sommarsäsongen" med en riktigt genuin julmarknad. Temperaturmässigt har vi fortfarande sommar förresten och många hade tagit chansen att i samband med höstlov och allhelgonahelg tillbringat en sista helg för året i fritidshuset. Och nästan alla besökte förstås julmässan! Så trevligt att återse alla bekanta ansikten en gång till innan vintermörkret sänker sig på allvar.

Själv sålde jag mina julkort och böcker åt hembygdsföreningen under två dagar och jag är fortfarande lite öm både här och var efter allt gående, stående och plockande. Jag fick lite rast också och passade på att handla sådant som jag inte kan leva utan. Till exempel den supergoda hallon-lakritsmarmeladen till kommande brieostorgier vid lämpligt tillfälle. Närproducerat förstås och tittar man noga står det något om SM i mathantverk på locket.

För att inte få allt för dåligt samvete över kosthållningen, får jag varva med Kajsas heminlagda mjölksyrade morötter. Hon varnade för att de är ordentligt kryddade med bland annat vitlök, men det skrämmer inte mig.

Efter avslutad julmässa fick jag tid att äntligen titta in hos nya butiken "Vackert för alla" i Byxelkrok. Så mysigt och vi har dessutom mycket gemensamt med ägarna från sörmlandsstaden Trosa. Ett vackert träd fick jag med mig hem därifrån. Trosa förresten, snart försvinner vi dit för några månader. Jämn födelsedag (inte min) och julhelger ska firas ihop med hela kära familjen. Så God JUL till er alla så hörs vi när det börjar ljusna lite, lite grann igen.

 

Om det inte vore för blåsten....

Det verkar som om allting tar igen det som gick förlorat under den varma och torra sommaren. Bokharabindan, som ynkligt slingrat sig med ett och annat gröngult blad under hela torrperioden, tar nu igen allt. Den sprider sig så jag snart får ta en sväng med sekatören och blommar överdådigt.

Blåbärsbusken som endast bjöd på några russinlika bär trots vattning, visar nu en färgprakt som är svårslagen. Så vacker ihop med den blå anisisopen.

Nypon och oxbär trängs vid dammen och bjuder fåglarna på lite höstgodis.

Om det inte vore för den ihärdiga, envisa, jobbiga blåsten, skulle det fortfarande kännas som sommar ute. Vi har inte burit in trädgårdsmöblerna ännu, för vi hoppas in i det sista på några stilla, varma, försenade brittsommardagar!

 

Skördefestvecka

Nu är det skördefestvecka på Öland! Nästan så att vi delar in hösten i två perioder. Före och efter skördefesten. Vi inbillar oss att det ska bli lugnt och skönt efter den stora festveckan, men så är det inte. Det är då vi ska hinna med allt vi inte hann fixa innan. 

Hur som helst. Nu laddar vi för att ta emot gäster. Vi får huset fullt framåt torsdag kväll. Så himla trevligt, men de vet också att de i stort sett får klara sig själva. Det brukar gå bra. Våra gäster brukar ta hand om oss mer än vad vi tar hand om dem.

För vi är ganska upptagna. Inte med fågelskådning, även om jag i svaga ögonblick kan känna, att jag hellre skulle vara ute i naturen med kamera och kikare, men....

har man lovat så har man! Vi tillbringar både fredag och lördag vid vår fina hembygdsgård, där vi har öppet med fika, korv, lotteri, försäljning och lite annat. Kul det också!

 

Det lunkar på

Vädret här på norra Öland är minst sagt växlande. Jag tror att vi har alla vädertyper dagligen. Från sol och varmt till regn och kulingvindar. Coviden har inte riktigt släppt sitt grepp ännu. Hostar, nyser och snyter mig fortfarande i attacker. Men inne på fjärde veckan borde jag ändå vara smittofri.

Matpriser, elpriser och stigande boräntor. Runt 1990 hade vi ett bolån med 17 procent ränta, så vi har varit med om värre. Men jag har blivit lite mer noga med att kolla extrapriserna i vår ICA-butik. Och slopa all mysbelysning på kvällarna. Det får vänta till adventstiden, då vi ändå måste ha några ljusstakar tända. På bilden är det en biff på grönkål och eldost + ägg och serverad med bacon till extrapris. Eldost är en svensk variant av haloumi. Riv osten, hacka grönkålen och blanda med 2-3 ägg och stek i rapsolja. Riktigt gott! 

Min lilla pelargon, australe, har jag haft i drygt 15 år nu och delat med mig många plantor av. Ett år fick jag ihop 16 plantor, varav 14 tog sig.  Bara att gå lös med en vass kniv och skära i småbitar på vårkanten. Australe blev Årets pelargon någon gång i början av 2000-talet och det var den verkligen värd!

I år bjuder den härliga hösten på mängder av både rönnbär, slånbär och oxelbär. Roligt, för då kan det bli en bra fågelvinter igen. Alltid något att se fram emot!

 

Femte dagen med covid

Vi har varit i vårt andra hem en dryg vecka. I den lilla staden Trosa. Efter några dagar med härliga utflykter till omkring liggande fina naturområden och mysiga kvällspromenader bland gamla hus och gränder, började maken att känna sig hostig. Vår dotter var förkyld, men vi hade undvikit att träffa henne, men när hon ringde och berättade om snabbtest med covid, kände vi att det var dags att testa gubben. Jaha, han hade covid. Möjligen smittad av lilla ungen som hade umgåtts med sin mormor dagen innan hon insjuknade och som vi sedan hade träffat vid en fikastund utomhus. Små barn är riktiga smittohärdar!

Eftersom han ändå var relativt pigg och tyckte att han orkade köra hem på femte dagen av sitt hostande och snörvlande, så startade vi mot Öland. Allt gick bra men jag började känna av min hals mer och mer under resan. 

Första dagen hemma hade jag 38,5 och kände mig som ett vrak. Ingen tvekan längre. jag hade också drabbats. I dag är det första dagen som tempen ligger under 37 på morgonen. Vi pratar om Asiaten, det där viruset som vi hade i mitten av 1950-talet. Jag har nog inte haft feber så länge sedan dess. Och tänk om vi inte hade tagit våra fyra sprutor. Hur sjuka hade vi varit då? Vågar inte ens tänka på det.

I dag känner jag att det kanske börjar gå åt rätt håll. Men trött och matt, hostig och snorig och all möjlig konstig värk i diverse leder och muskler. Inte roligt alls, men så tacksam för vaccinet. Ska boka tid för den femte sprutan så snart jag orkar bläddra fram rätt sida i datorn.

 

Det börjar vända

Äntligen, säger jag, som tycker att hösten är en bättre årstid än sommaren. Så vackert med alla dimmor, färger och stillheten i naturen. I år är visserligen allting brunt i förtid, men de senaste dagarna har vi fått 11 mm regn, så en del växter har lite tid på sig att komma igen.

Vi har varit på kräftskiva i grannens lada också. Så himla trevligt! Även vi mellan 75 och dryga 80 kan släppa loss ibland.

                                       

Övriga familjen har varit på bröllop. Vi var också bjudna men tackade nej. 100 mil på vägarna och en del annat gjorde att vi avstod. Men vi har njutit av härliga bilder som alla skickat till oss. Är så stolt över vacker dotter och vackra barnbarn.

Nu ska jag ut och njuta av den friska morgonluften efter nattens åskskurar. Kanske hittar jag en och annan fågel också utmed stränderna innan turisterna vaknar. Vi har fortfarande gott om turister och de tyska husbilarna dominerar nu.

                                                                               

                                                                            

 

En vecka blev två

De skulle komma, allihop, en vecka. Men det hade vi nog missförstått. Det blev drygt två veckor innan de sista åkte vidare. Men så himla mysigt vi hade det. Och jobbigt. Vi är inte vana att hålla den farten.

Inte bara vi som blev trötta ibland. Lilla Edith, två år, behövde också en lugn stund emellanåt.

Och våra magar då! De är inte vana vid räkaftnar, mexikanska specialitéer och  andra finesser plus god dricka. Det är skillnad mot den vanliga spartanska dieten, där det växlar mellan korv, köttfärs och torskbitar. Men de fixade allt själva hela veckan och vi fick sätta oss vid dukat bord.

Vi fick lite annan hjälp här och var också! Skrapa mossa på uteplatsernas plattor är inte det lättaste jobbet.

Ibland kunde vi ändå smita iväg en stund tidigt på morgonen. Inte mycket fåglar så här års när det häckar turister precis överallt, men det var häftiga molnformationer under flera dagar.

Vi har förstås lekt mycket med minstingen och spelat Yatsy med de inte fullt så små. Här var det såpbubbleblåsning!

 

Så var dagen kommen för de sista att lämna oss för den här gången. Och vi gick in i det tomma huset, satt igång tvättmaskinen, röjde i sovrummen, letade i skåp och lådor efter saker som inte låg på sin vanliga plats, funderade över alla konstiga burkar och flaskor i kyl och skafferi med för oss okänt innehåll. Och framför allt, kunde sitta på toan en halvtimme utan att någon tog i handtaget. Men vi längtar redan tills vi ses nästa gång!

 

Juli med torka, värme och gäster

Snart har gammelmorfar sällskap på sina promenader igen, för snart är de här!

Annars handlar livet mest om att vattna. Vattnet i tunnorna är snart slut, tack och lov att vi har den gamla brunnen, där det faktiskt rinner till lite varje natt. Jag försöker hålla liv i mina växter i krukor, baljor och pallkragar. Får nog dra ner ytterligare till nästa sommar.

Men, som sagt, om några timmar är de här. Hela gänget, åtta stycken, och tar över allt under en vecka. Det enda som krävs av oss "gamlingar" är att vi ställer upp på yatzy- och bouleturnering varje kväll. Kan vara nog så påfrestande och nervpirrande.

 

Torrt och varmt

Torrt, torrt, torrt! Ibland blir vi lovade regn. Det skulle komma massor i samband med ett åskoväder härom natten. Vi förberedde oss, plockade in dynor och rullade ihop markiser. Onödig att allting blir genomsurt, tänkte vi. Härligt med 15-20 mm regn! Vad blev det då? Jo, knappt tre mm.

När det nästan börjar skymma går jag ut och vattnar i växthus och krukor. Jag stannar till en stund vid kaprifolen, njuter av doften och tittar på alla lustiga små kryp som också gillar den. Som kolibrier drar de runt bland blommorna och vingarna rör sig så snabbt att man knappt uppfattar dem.

I trädgården har jag sällskap av blåmesungar, talgoxeungar och rödstjärtungar. Så mysigt! Lite rädda men samtidigt nyfikna undersöker de allt, ibland så nära att jag skulle kunna ta på dem.

Och får vi inte regn under de närmaste dagarna så blir det knappast några blåbär eller björnbär. Trist!

 

Midsommar

Nu är vi där! Natten blir aldrig riktigt mörk och de öländska korna vänder på dygnet och äter natten lång. Ni kanske ser korumpan som sticker upp i mitten av bilden.

I trädgården spricker rosorna ut på löpande band. Nya för var dag och i går åt vi den första gurkan från växthuset. Det enda vi saknar är regn. De sju mm vi fick i förra veckan räcker inte långt. Nu lär ju sommarvärmen vara på gång också! Då kanske vi vågar ta av oss jackor och långbyxor. Ännu så länge är det enbart turisterna som springer omkring i shorts och linne.

På vår största väg, 136:an, är det ett tåg av husbilar på väg att fylla camping- och ställplatserna. Förhoppningsvis ställer sig de flesta där. Vi har redan sett exempel på "parkeringar" långt ute i vår ömtåliga natur, bland orkidéer och fågelungar. Man får se upp också för plötsligt kan de tvärbromsa för att springa ut med kameran och fotografera blåeld. Det kan bli många sådana stopp nu när hela norra Öland är täckt av den vackra växten.

I kväll sätter vi igång igen efter några års uppehåll på grund av pandemin. Midsommarstången ska kläs för att resas vid midsommarfesten i morgon kväll vid hembygdsgården. Så härligt med traditioner!

Glad midsommar till er alla!

 

Sommarens första ros

Årets vackraste tid kanske, nu när allt är fräscht och nyutsprunget. Om vi dessutom skulle kunna få lite regn, kanske inte allting hänger och slokar om några veckor.

Längst upp i norr blommar oxelträden överdådigt just nu. Otroligt vackert! Hoppas att det blir oxelbär av alla dessa blommor, för då blir det en riktigt rolig fågelvinter. Det är ju dessutom enastående vackert, när alla träd som är vita nu, täcks av de röda, glänsande bären, som kontrast mot de gråsvarta grenarna.

Vackert är det också när gullregnet står i blom.....

....och när blåelden börjar täcka kalkstenen med sin blå matta av blommor.

Då tycker vi gamla pensionärer att det är dags att fira lite extra en helt vanlig vardagseftermiddag!

 

Maj går mot sitt slut

Maj, de många aktiviteternas månad! Under helgen som gått har jag bland annat besökt Sjögrens lada.

Det är inte vilken lada som helst, utan en vacker utställningslokal för konst. Under helgen var där en samlingsutställning för många av norra Ölands konstnärer och inte minst för ägarna själva, Lennart Sjögren och Eva Forsberg, välkända namn inom konsten och poesin.

Jag tittade också in hos Caroline Möller. Upplevelsen av hennes keramiska konst förstärks av den vidunderligt vackra utställningslokalen precis vid stranden av Kalmar sund. Vi, jag och några vänner, hann med fler besök under vår rundtur. Bäst av allt, jag var aldrig mer än någon mil hemifrån. Vilken tillgång att ha alla dessa kreativa personer i närområdet!

Lördagen tillbringade jag vid vår hembygdsgård, som nu ligger inbäddad i ett hav av blommande gullregn, syren och kastanj. Så trevligt att möta alla intressanta besökare till vår lilla butik. Många roliga samtal blir det.

Sist men inte minst, en runda i naturen varje morgon känns nödvändig. Nu står vi precis på gränsen till en ny fas i naturåret. Från spirande grönska och nyanlända flyttfåglar till matning av ungar och midsommarens alla blommor. Jag vill inte missa någonting.