söndag 31 januari 2010

En del är glada...




Vintern fortsätter. Flingor dalar ner hela tiden och kulingen friskar i ibland. men även på Öland finns det folk som gillar det här. En grannfru en bit här ifrån härstammar från Norrland och har dessutom en draghund. De åker både skidor och spark och hunden drar henne över hela norra Öland. Några gånger har det blivit tvärstopp när sparken har hamnat i sand eller frusen hästskit men annars går det med en farlig fart. På ICA har snälla människor satt upp lappar om att man kan komma och åka skridskor på deras marker. Alvarsmarken här består av stora kalkstenshällar med ett tunt lager jord ovanpå och höstens regnvatten har samlats i stora sjöar och frusit. Vinden blåser bort snön och polerar isen och vi får världens bästa skridskobanor alldeles gratis. Dessutom kan ingen gå igenom isen och drunkna eftersom det bara är några decimeter djupt. Själv stapplar jag försiktigt runt med mina stavar och dubbar och längtar efter våren.

fredag 29 januari 2010

Ishus


För några dagar sedan kom det en spännande postpåse i brevlådan. Det var mina 27 olika sorters fröer från Impecta. En del ska sås redan i februari och det kliar i fingrarna nu. Men med den här kylan och snön är det ingen idé att sätta igång värmefläkten i växthuset ännu. Det stackars huset är alldeles isigt och snöigt och påminner mer om ishotellet i Jukkasjärvi än en mysig, varm barnkammare för små plantor. Jag har i alla fall börjat spara mjölkförpackningar. Jag ska prova att odla morötter i dem i år. Kul med nya projekt!

torsdag 28 januari 2010

Insnöade







Ytterdörren gick nästan inte att öppna och det är meterhöga drivor överallt. I går eftermiddag gick jag i motvinden till en granne som just kommit hem från lasarettet. Jag hade ett knippe gula tulpaner med mig, väl inslagna i en dagstidning. Det är nödvändigt för i vindarna är det minus 20 grader. Det hade precis börjat snöa och när jag gick hem efter ett par timmar hade det redan kommit en decimeter. I dag har vi minst en halv meter nysnö, morgontidningen har inte kommit och skolbussarna går inte. Just nu säger de på radion att det är tveksamt om posten kan delas ut. Och fortfarande snöar det!! Men vi har det varmt och mysigt inne och mat för minst en vecka så vi klarar oss bra.


onsdag 27 januari 2010

Oväder igen




Nu är det risk för snöstorm igen! SMHI varnar och varnar. Ovädret beräknas anlända mitt på onsdagen. Som vanligt har vi laddat med mat och förnödenheter så vi klarar oss om vi blir insnöade och inblåsta. I helgen var vi ute och åkte på små vägar utmed västra kusten för att titta på fåglarna i Kalmar sund. Plötsligt stöter vi på ett äldre par som har fastnat med bilen i en snödriva. De står där i ödemarken och vet inte vad de ska ta sig till. Efter en hel del trixande lyckas maken köra loss deras bil. Vi tänkte på de äldre människor som faktiskt har frusit ihjäl på skogsvägar när de har blivit stående med bilen. Man bör nog tänka sig för och ha respekt för naturens krafter även i Sverige.

söndag 24 januari 2010

Att ge och ta


Jag brukar arbeta lite i Röda Korsets butik Kupan ibland. Folk skänker avlagda grejer och andra fyndar och handlar och all behållning går oavkortat till Röda Korset. Fortfarande är alla upprörda över den här mannen i chefsposition som förskingrade så mycket skänkta och ihoparbetade pengar. Det är verkligen uruselt dåligt. Förutom att betala tillbaka allt borde han få arbeta utan ersättning på katastrofplatser under resten av sitt liv, så kanske han inser vad han har gjort. På vår disk i Kupan har vi en bössa där pengarna går direkt till Haitihjälpen. Många stoppade ner pengar i den. När jag kom hem läste jag i tidningen att någon hade stulit en bössa i en annan Kupanlokal. Ännu ett lågvattenmärke! Det värsta är att den här personen kan stå i något köpcentrum under helgen med bössan och få ihop ännu mer pengar. Ingen ifrågasätter ju en Röda Korsbössa. Trist, trist! Ska jag ta med något roligt också så hördes talgoxens vårdrill för första gången i morse. Snart är det vår!

torsdag 21 januari 2010

Ville helst inte vara med på bild


I morse var det lugnt och skönt inne. Maken och hunden var ute på tomten och kastade fresbee. Plötsligt kommer de in, ovanligt tystlåtna. Maken pysslar länge och väl ute i grovköket. Det hör inte till vanligheterna att han är så tyst och diskret. Sedan kommer han förbi där jag sitter med en min som jag känner igen sedan gammalt. "Vad har du nu gjort?" frågar jag misstänksamt. "Jag råkade ramla i dammen," svarar han som om det var någonting som händer i stort sett varje dag. De här två busungarna lekte, fresbeen hamnade på dammens is och maken "trodde" att isen skulle hålla. Stövlar, sockor, byxor, kalsonger! Allt hänger på tork nu.

För övrigt var jag med i Meny i P1 och pratade om min fågelmatning. Finns på webben om ni vill lyssna.

måndag 18 januari 2010

Missad promenad


I går var vi bortbjudna på kaffe och för att bereda plats för nya kalorier beslöt jag att börja gå med mina stavar. Om maken startade med bilen en halvtimme senare, skulle jag hinna en bra bit på väg. Det var snö och kuling så jag pälsade på mig ordentligt och svepte in mig i min tjocka dunkappa med kapuschong, för att stå emot de isande vindarna. Bra att vara inpackad ordentligt om man skulle halka också. Då faller man mjukt! En liten bit på väg träffade jag på en annan sockenbo som verkligen behövde någon som lyssnade på henne. Stackarn ! Det hade hänt så mycket under året som gått och mycket av det hade hon hållit inom sig för att inte belasta familjen ytterligare. Nu rann allting av henne och hon var i stort behov av någon utomstående som lyssnade. Ja, vad hände sedan? Efter en halvtimme kom maken farande och plockade upp mig och då hade jag inte hunnit många steg. Promenaden får jag ta i dag istället.

fredag 15 januari 2010

Radioprat


I dag ringde telefonen. Det var Radio Kalmar som undrade om de fick komma på besök och intervjua mig om fågelmatning nästa vecka. Visst, det blir kul! Jag har ju matat fåglar hela mitt liv och under de senaste åren har det gått åt tusentals kronor till de små liven. Hoppas jag kan inspirera några fler att hjälpa fåglarna att överleva de kalla vinternätterna. På bilden har jag just matat en sparvhök med en talgoxe. De stackars rovfåglarna har ett tufft liv hela året om och de får gärna knipa en och annan småfågel hos mig. Det är bara ett led i den naturliga näringskedjan.

onsdag 13 januari 2010

Dimmigt







I dag var det vindstilla! En lämplig dag att åka upp till norra udden och titta efter fåglar tyckte vi. Ju närmare udden vi kom, desto tjockare låg dimman runt omkring oss. Vi såg inte ens fyren på hundra meters håll. Vi kunde urskilja några gräsänder som simmade på vattnet och en koltrast alldeles vid bilparkeringen. Eftersom det var några minusgrader också blev det mer och mer rimfrost överallt och dessutom en farlig, osynlig ishinna på marken. Ingen bra dag för fågelskådning men vackert, vackert med all rimfrost och dimma.

tisdag 12 januari 2010

Flera släktminnen


Visst borde man dokumentera i större utsträckning händelser man minns eller har fått berättade för sig om gamla släktingar. Maken och jag satt härom dagen och skrev på baksidan av foton vilka de föreställde och ibland också i vilket sammanhang och var kortet togs. Jag kan ofta tycka att det är tråkigt att jag inte frågade mor- och farföräldrar mera ingående om deras liv när de fortfarande levde. Jag hittade ett roligt foto på min mormor som var född 1884 och hette Viktoria. På bilden sitter hon med en blomsterkvast i händerna som hon har fått av självaste Jokmokks-Jocke. Han var och sjöng på det ålderdomshem där hon tillbringade sina sista år och fotot är taget runt 1970, strax innan hon avled. Väldigt roligt att ha det här fotot både för att det var det sista kortet som togs av min mormor och också för att hon är uppvaktad av en så stilig kavaljer.

lördag 9 januari 2010

Grattis farfar




Min farfar föddes precis idag för 124 år sedan i en stuga i Roslagen. Han hade en bror som hette Gunnar och alltså hade namnsdag just idag. Bröderna umgicks inte så mycket. Det var långa avstånd och var och en hade nog med sitt men den 9 januari varje år ringde de och gratulerade varandra. Det här var på den tiden det bara fanns fasta telefoner och båda var av den uppfattningen att telefon endast skulle användas för korta, nödvändiga meddelanden. När barn och barnbarn var samlade hos farfar för att äta födelsedagstårta blev det alltid alldeles tyst när telefonen ringde och farmor utbrast lite nervöst: Svara nu, det är Gunnar som vill prata med dig. Alla lyssnade andäktigt och samtalet utspann sig ungefär så här: Jasså är det du. Jaha tack, tack, jag får önska detsamma. Jo det är väl som vanligt, man ska inte klaga, och själv då? Jaha, har det hänt något speciellt då? Nähä, nej inte här heller. Ja, tack för att du ringde. Ja tack, hälsa själv. Hej hej. Farfar lade på luren, torkade svetten ur pannan och drog en suck av lättnad. Årets samtal var över och nu fick farmor sköta telefonen ända till januari nästa år.

fredag 8 januari 2010

Mera prat


Av erfarenhet vet vi att en närstående tonårspojke inte alltid är så pigg på att prata i telefon, åtminstone inte med morföräldrar eller andra äldre släktingar. Nu fyllde emellertid gossen 17 år och morfar fick i uppdrag att ringa upp och gratulera. Morfar slog mödosamt numret på de små tangenterna på mobilen och gossen svarade: Mmm. Grattis säger morfar glatt. Aaahmm säger gossen. Är du ute, det låter så säger morfar. Ääee säger gossen. Fick du presenten? frågar morfar. Mjaee svarar gossen. Ja, ha det så trevligt då och hej då säger morfar. Tjae avslutar gossen samtalet. Ett helt vanligt samtal med en tonåring alltså. Men...kort därefter ringer telefonen igen och en man med utländsk brytning säger: Hej du ringde på min telefon. Var det något viktigt? Han som svarade kan inte så bra svenska. Morfar ser jätterolig ut i ansiktet och ber om ursäkt för felringning. Sedan försöker han på nytt ringa gossen och lyckas komma rätt. Kära barnbarnet svarar glatt med sitt namn och tackar spontant för presenten och hälsar till mormor, ett riktigt vuxensamtal sjuttonårsdagen till ära.

Vi hade besök i vår trädgård idag. Genom fönsterruta och snöglopp tog jag ett kort på den söta varelsen som jag kommer att jaga bort när vårknopparna börjar titta upp i rabatterna.

torsdag 7 januari 2010

Prat


Häromdagen fick jag en rolig filmsnutt från en god vän. Den hette "Tre vise kvinnor" och handlade om vad som kunde ha hänt om de tre vise männen var kvinnor istället. De skulle t ex ha haft med sig nyttiga gåvor som mat och kläder. De skulle ha städat i stallet och hjälpt Maria med födseln med mera. Men....på hemvägen skulle de ha skvallrat på. Inte var barnet ett dugg likt Josef! Oskuld! Hahaha! Maria var redan i skolan misstänkt för att vara lite lössläppt, osv osv. Jag tror inte att det är något fel att prata och skoja av sig efter jobbiga händelser och det tror jag att vi kvinnor är bättre på än män. På den tiden jag arbetade ställdes vi ofta inför väldigt påfrestande situationer av olika slag, som snabbt måste lösas. Det var verkligen en säkerhetsventil att i efterhand prata om händelsen och vända det hela till något man kunde skoja och skämta om. Idag är det vitt, vitt , vitt ute och så är det nog i hela Sverige. För att muntra upp er alla lite bjuder jag på en bild med lite alternativa vita fläckar på marken.

onsdag 6 januari 2010

Trettonhelgen




Här går vi och väntar på det stora ovädret. Det snöar av och till och tidningen pratar om risker för fåk. Det kallas så när snön blåser upp och blandas med den fina sanden från marken. Då bildas något betongliknande som packas hårt i stora drivor och lamslår både trafiken och möjligheten att ta sig ut till vedboden. Vi åkte och handlade livsmedel för en vecka framåt för att vara på den säkra sidan. Ännu så länge har inte vinden tagit i ordentligt så vi passade på att gå en sväng ner till Bödabukten. Lustigt att tänka sig att det om sex månader är packat med solande och badande människor på den nu öde milslånga stranden. Men vackert är det!

söndag 3 januari 2010

Bröllopsdag


När vi var små trodde vi knappast att vi skulle vara i livet på 2000-talet. Och om vi mot alla odds fortfarande levde, skulle vi vara jättegamla. Men nu sitter vi här i det andra decenniet och är fortfarande tämligen pigga på alla sätt. I morgon har vi varit gifta i 46 år. Otroligt! Därav den vackra röda rosen på bilden som jag tillägnar min man. I går hörde vi Björn Ranelid berätta på "Stjärnor på slottet." Han ansåg att ett äktenskap håller länge om man är noga med sitt yttre och alltid luktar gott. Lilla gubben och jag tittade på varandra och skrattade. Han i sin rödrutiga flanellskjorta som han alltid glömmer att stoppa i smutsen i rätt tid och jag i min gamla ylletröja som jag älskar. Visst! Jag tycker nog att han kan vara lite tilldragande när han klär sig i skjorta och kostym och luktar deodorant, men det händer mest när han ska ut och sjunga med kyrkokören och då finns det inte tid för någon romantik. Men receptet för ett långt äktenskap innehåller inte bara en ingrediens. Det krävs mycket smått och gott för ett riktigt långkok!

fredag 1 januari 2010

Nytt år...igen




Tänk vad tiden går. Det var inte länge sedan det var januari och nu är vi där igen. På nyårsafton ägnade vi oss åt att sjunga med Sound of music som gick på en av kanalerna ( måste det vara så många reklamavbrott?) och sedan spela Pavarotti: The duets ett antal gånger för att vår lilla hariga hund inte skulle höra smällarna utifrån. Pavarotti tar ju alltid i för kung och fosterland, så det blev en bra ljudridå. Vid kvart över tolv valde hon ändå att krypa under vår säng, men idag har hon återhämtat sig. Nu har vi ett ymnigt snöfall här och mellan snöbyarna äter fåglarna för fullt för att klara nästa kalla natt. Ibland blir de törstiga också och på bilden har vi fångat ett gäng gråsparvar och pilfinkar som letar vatten på dammens is.