torsdag 24 augusti 2023

Soptippen - en tillgång!


Vad ska vi göra idag då? Tja, vi kan väl alltid ta en sväng till tippen. Så låter det ofta hemma hos oss. Vi har ganska nära till den kommunala soptippen och det är riktigt trevligt att åka dit. Heja lite på gubbarna, som arbetar där och kanske träffa andra bekanta från omgivningen. Under den dimmiga helgen som gick, klippte vi lite onödiga grenar på buskar och träd och det blev två sopsäckar fulla. Då vi har ganska välfyllt just nu i vår egen kompost, är det bra att kunna bli av med klippet på annat håll. 


Dessutom kan man alltid klämma in något annat samtidigt, men vad kan jag göra mig av med? De gamla plasthinkarna då, som det en gång var tvättmedel i. Kanske dumt att kasta. Hmm, jag lyfte en och fick en bit av den numera sköra plasten i handen. Men vad skönt! Alla frågetecken rätades ut. Iväg med dem bara.


För övrigt går det sakta men säkert mot höst. Luften är klarare (för det mesta), turisterna allt färre och fåglarna börjar samla ihop sig inför flytten. Vi börjar också förbereda lite. Tar in någon stol här och där, tömmer någon kruka med sommarblommor och sätter dit en med alunrot istället. Hösten är mysig tycker jag!


Och så har vi fått vår sjätte dos av covid-vaccin. Känns bra! Det är viktigt att inte börja strunta i rekommendationerna.











 

söndag 6 augusti 2023

Onödigt lugn vecka


Så hade alla åkt! Nu skulle jag sätta igång med allt som har fått ligga på is under två härliga veckor med ungarna. Men vad händer? Jo, jätteförkyld med feber. Staplar omkring, sätter igång en tvättmaskin, läser en stund, hostar nästan ihjäl mig (känns det som), irrar runt en stund igen, hittar plötsligt en docka nerbäddad fint bland alla sängkläder. Åh, lilla Edith har fixat och donat. Näe, det här går inte, får bli en film och lugn stund i soffan på eftermiddagen. Mysigt och jag sover som vanligt bort halva filmen.


Men det är viktigt att röra på sig. Det får bli en tur ut till växthuset. Dags att plocka av en del av tomaterna. Fryser in en del och lyxäter resten. Vindruvorna börjar också bli ätbara, även om jag vet att de blir supergoda om de får sitta några veckor till. 


Men oj, vad jag saknar mina turer till Ölands norra udde. I går morse tog vi en tur dit igen efter att maken konstaterat att jag var feberfri. Jag satt förstås mest i bilen och ännu så länge får man kryssa fram mellan husbilar, som står på alla möjliga och omöjliga ställen, men ändå....det var så härligt!