söndag 30 januari 2022

I väntans tider


Det känns som om jag har hamnat i någon form av pausläge just nu, till skillnad mot vindarna som arbetar på utanför husknuten. Jag är lite sugen på att börja plantera om pelargonerna, men vet innerst inne att det är bättre att vänta tills det går att stå i växthuset och spilla runt med jorden. Om det står kvar efter stormen. Man vet aldrig vad som händer här vid gatan som går rätt ner mot havet. Enligt SMHI ska vi få de hårdaste stormbyarna mitt på dagen i dag, innan det långsamt avtar.


VI ska ju räkna "Vinterfåglar inpå knuten" också, den här helgen, men det ser ut att bli det sämsta resultatet någonsin. En blåmes har vi sett på hela förmiddagen idag. Får väl ägna dagen åt att plocka lite inomhus. Matsalsbordet är nog redo för en lite mer vårlik dukning. Det röda har gjort sitt för den här gången. 


Maken har fullt upp med att elda. Han försvinner då och då ut till vedboden med en tom korg och vi har eld i både köksspis och kamin. Vi kokar potatis och värmer mat på vedspisen. Känns ganska bra att snuva E-on på några kronor emellanåt. I morgon är det februari! Då brukar de första lärkorna och viporna dyka upp i mitten av månaden. Alltid har man något att se fram emot!







 

lördag 22 januari 2022

Hemma igen


Så var vi hemma igen efter nästan en månad i vårt andra hem, den lilla staden Trosa.


Men både nyinköpt och ihoplånat blev lägenheten klar att bo i även om vi saknar ett och annat fortfarande. Men vi måste skärpa oss och verkligen tänka efter innan vi köper nya saker. Mycket finns i flerdubbla upplagor här i huset på Öland. Bara att plocka med nästa gång vi åker upp. Men en ny potatisskalare efter femtio år med den gamla gjorde livet till en fest! För att inte tala om det nya rivjärnet. Maken fick använda plåster efter de första rivna morötterna. Men vad gör det när det är en minuts gångväg till apoteket.


Vi kunde fira alla helger med vår stora familj. Så härligt! Här är alla med på bild utom värdinnan som pysslade i köket. Så kul att umgås med alla ungdomarna. Vi gamlingar får så många nya influenser och idéer och det behöver vi verkligen ibland.


Några promenader både i staden och på landsbygden hann vi också med innan det var dags att åka söderut igen. Jag började faktiskt längta efter min kära Ölands norra udde de sista dagarna "i stan".