Uppe vid Ölands norra udde passerade ett stort fartyg, till synes ensamt på stora, vida havet. Men tittar man närmare så syns det en liten, liten prick långt ute på vattnet. Det är en smådopping, som gungar på vågorna. En liten fågel som har hållit till där någon vecka och ser ut att klara sig bra i iskallt vatten och med flytande isflak runtomkring. Hemma i trädgården sjunger grönsiskan sina vårsånger från kvisten med svällande knoppar. I natt har vi haft plusgrader hela natten men jobbiga vindar gör att det ändå känns lite urrigt. Men det går åt rätt håll! Vad jag gör i dag? Precis vad som faller mig in. Visst är det härligt!
Ljuvlig bild på grönsiskan. Ni verkar vara ett par veckor före oss när det gäller vårkänningar. Visst börjar vi också ana en vår igen, men inte på långt när som det du beskriver. Skönt att veta att den är på väg uppåt..
SvaraRaderaHa en fin göradag som faller dig in idag!
Kram
Karin
Sådana dagar är guld värda. Nu ska jag njuta. Smakade kakan ;-)
SvaraRaderaKram Ingela
Sådana dagar är bra :) Tack också för ditt medlidande med mig,det känns bra !
SvaraRaderaKram
Anci
Hej!
SvaraRaderaJa, det var verkligen liten pippi på stort hav. Vårsånger så härligt, det blir snart helt underbart på utsidan. Enda fördelen med blåsten är väll att det går lite hårdare och snabbare åt snön om det är några plusgrader såklart.
Må väl!
/Ingemar
Nu har jag läst ikapp på din blogg och jag funderar på om vi ens bor i samma världsdel. Såna där barmarksfläckar brukar uppträda här i slutet av mars, början på april. Vårkänslorna kan börja anas då staketstolparna börjar titta upp ur snötäcket, dom är över metern höga. Än så länge känns det långt borta.
SvaraRaderaDäremot har en av orkidéerna börjat blomma, en lågväxande, mörkröd brudorkidé. Trots allt ett tecken på att det blivit ljusare ute.