lördag 12 juli 2014

Sjöboden


Vi vandrade på en av alla dessa stigar som leder till havet. Det var skönt i skuggan och utmed kanterna lockade mogna smultron och blåbär och fick oss att böja på ryggarna gång på gång. Vem kan motstå solvarma, rödglänsande smultron? Med vinden från havet kom ibland en doft av tjära. Härligt, sa vi, har någon tjärat en båt?


Men se..hela den gamla sjöboden var riktigt ompysslad av varsamma händer och hade fått ett helt nytt skyddande täcke av tjära .


Länninge heter platsen, långt upp på Ölands nordöstra sida.


Hur många gånger har denna dörr öppnats och stängts under århundraden? Kanske räddningen många gånger för frusna och våta fiskare som gett sig ut i oväder för att rädda värdefulla nät undan stormen.




3 kommentarer:

  1. Länninge....
    schöne Stelle.
    Auf dem Weg dorthin
    haben wir im letzten Jahr einen Elch gesehen.
    Schöne Erinnerung.

    Länninge ....
    vacker plats.
    På vägen dit
    vi har sett under det senaste året en älg.
    Vackra påminnelse.

    Kram Marlise

    SvaraRadera
  2. Så intressant, det är ju som ett museum fast utomhus.
    Ni är jätteduktiga att hitta på olika saker. Ni får verkligen ut något av era stigar Ni vandrar på.
    kram och tack från Hajan

    SvaraRadera
  3. Länning kallar vi en plats vid stranden där man röjt undan för att kunna dra upp en båt. Det kanske har samma betydelse hos er?
    Ha en fin helg!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera