Alla som besökt Ölands norra udde känner säkert igen det stora flyttblocket som rullat över från Småland med hjälp av inlandsisen (eller hur Bettan och Oljekritan). Det fångar verkligen blicken varje gång jag far förbi där. En sten på ett annat ställe utmed Östersjökusten är utrustad med stora järnpiggar, numera nerböjda, tidigare en grym hjälp vid säljakt. Sälen kröp upp på stenen, fastnade på de vassa taggarna och kunde klubbas ihjäl av männen som låg gömda på stranden.De fattiga nordölänningarna kämpade för sin överlevnad och kunde inte ta hänsyn till djurens bästa som vi har råd att göra idag. Stenarna tillsammans med vågornas uppvisningar kan man njuta av i timmar.
Det har inte alltid varit lika självklart att ha föda för dagen som det är idag i våra trakter. Grymt sätt att fånga en säl på men jag gissar att det ändå gick snabbt att avliva den. Så var livet då.
SvaraRaderaDet är rofyllt att sitta och titta på vågorna som rullar in och spelar sin musik och lyssna på stenarnas orkester..
Karinkram!
Nej inte kan man klanka ner på forna tiders generationer som mestadels jagade för att ha mat på bordet, till skilllnad mot dagens helt onödiga mastodontjakter. Då räknar jag inte med grönlandsbefolkningen som jagar för sitt uppehälle.
SvaraRaderaStenar kan vara mycket fascinerande. Vi har sådana där jätteblock uppe i vår närmaste skog och det ser verkligen ut som om en jätte kastat ut dom på måfå. En del är stora som små hus.
Har ofta funderat på det där med att "klubba sälen"... Varför skjuter man den inte som med andra djur.?
SvaraRaderaOm det är stenigt hos dej så är det desto regnigare hos oss. Regndropparna står som spön i backen. Och det är mörkt..... Himmelen är djupt grå.
En perfekt dag för garderobsröjande.... ;o))
Hej!
SvaraRaderaHar inte haft äran ännu att få stifta bekantskap med dessa stenar, dagen kommer närmare. Kul att höra historien bakom "taggarna", ingen rolig historia men så var det ju på den tiden.
Må väl
/Ingemar
Joru..den stenen satt jag i mitt anletes svett och försökte måla av....just den!! Det är svårt att måla stenar..de har så många färger och blir lätt stela och runda grå....(ska jag sätta in ett foto...hahahh på min målning..Om jag vågar)...Håller med dig...kunde sitta däri timmar och njuta av stenarna i ljusets alla skiftningar..morgon, middag kväll...i dimma i sol i regn...alla lika otroligt vackra..VILL bo där!!! hahahah..En liten stuga ska jag mig köpa en gång...på Norra Udden..hahahah...in friggebod går bra..Hörde historien om sälarna och taggarna..var på föreläsning om Öland och det var mkt intressant...22 olika sorters orkider finns..häftigt..
SvaraRaderaKul att ha dig som Ölandsreporter..Kram Karina
Det är häftigt med såna där "jättekast"! Man snubblar ju ibland på såna ute i bär- och svampskogen också, men särskilt maffiga ter de sig när de ligger i ensamt majestät som er på norra udden.
SvaraRaderaAtt jaga för livsuppehället kontra att jaga för jaktens skull är två skilda världar. Här på Åland har det varit ett himla hallå medan det enligt EU-beslut var förbjudet att jaga sjöfågel på vårarna. Visst förstår jag att det ajabaja att klampa på och köra över sådant som hört till de lokala traditionerna, men samtidigt är jag väl medveten om att det i slutändan var ett försvinnande litet fåtal som ägnade sig åt vårjakten i annat syfte än som social umgängesform - och gärna sköt mer än vad som var nödvändigt.