fredag 15 mars 2013

Utvandrarna

Alma och Emil med sina yngsta barn framför det som nu är den äldsta delen av vårt hus

Bröllopskort från USA. Någon av döttrarna (perhaps you know, Carol, if you read this)

Rockford, Illinois och en svensk fotograf Sundberg

Ett barnbarn till Alma att njuta av på bild

Alla hus har sin historia. Den ursprungliga delen av vårt hus byggdes av Emil och Alma, som pensionärsbostad någon gång på 30-talet. Deras förhoppning var att sonen skulle överta gården så de styckade av en bit mark och byggde sitt hus. Så blev det inte! Sonen föredrog att flytta till stora staden och arbeta med annat och gården såldes till nya människor. Innan dess hade Emil varit till Amerika två gånger. Andra gången tog han med sig de fyra äldsta barnen som då var i övre tonåren. Barnen skapade sig nya liv i USA och kom inte hem igen. Det berättas hur lilla mamma Alma många gånger vandrade den långa vägen genom skogen till järnvägsstationen för att se om det hade kommit något livstecken från hennes äldsta barn. Bröllop och barnbarn fick hon bara uppleva via foton. Hon hade sina yngsta barn, Anna och Erik kvar hemma, men en ständig längtan och saknad följde henne genom livet.
Vädret i Böda idag? Jo, jättefint om Böda hade varit en grannort till Abisko!

5 kommentarer:

  1. Jag älskar att titta på gamla kort.Det behöver inte vara kända personer,utan man
    kan fantisera om deras liv och leverne och
    titta på kläder och omgivningarna.Har korten
    och människorna en historia är det ett plus.
    Så ett extra tack för dagens krönika.
    Önskar dej och alla andra en trevlig helg.
    Kerstin i Rimbo

    SvaraRadera
  2. TREVLIG HELG!
    Hoppas allt är bra med dig!

    SvaraRadera
  3. intressant! och på något sätt tragisk. Men det var allt för många som blev flyttfåglar

    margareta

    SvaraRadera
  4. Det är bitterljuvt att tänka på alla som flyttat utomlands under åren. Alla jag fortfarande har kontakt med har det bra, dom andra vet man ju dock ingenting om trist nog. Ibland brukar vi leta lite på nätet gubben och jag för att se om våra gamla vänner/släktingar lever - och en del hittar man och några har vi t.o.m. hört av oss till. Riktigt trevligt faktiskt! Men dom andra.....

    SvaraRadera
  5. Åh men du jag håller precis på med liknande bilder..det är verkligen så intressant och berikande att forska lite i ursprunget.Tänk ..kanske har vi lite ättlingar i det stora landet där borta.

    SvaraRadera