söndag 10 mars 2013

Diverse





Kylan och de bitande vindarna håller i sig! Det blev en promenad i skogen alldeles intill i går. Vart jag än går i skogen träffar jag på spår efter människors slit och släp. Gamla stenmurar och rösen finns överallt. Tvåtusen år gamla eller hundra, de finns från alla tidsåldrar. Här har människor slitit ända sedan Öland steg upp ur vattnet. Gränsmarkeringar, fägator och beteshagar, allt är inhägnat av sten. Ibland är det åkerlapparna som är skyddade och boskapen som fick gå fritt. Hemma väntade lördagens höjdpunkt: Vildsvinsfärsbiffarna! På bordet stod en riktig överraskningsbukett som jag fick för att jag hade skrivit ett årsmötesprotokoll. Härligt! Till sist vill jag säga till de sjungande gubbarna i Mello: Hade vi pensionärer haft råd att ringa hade ni inte kommit sist!

3 kommentarer:

  1. Åh men du..jag blir så glad när jag läser dig för du ser med öppna ögon vartän du drar fram. Det är verkligen så intressant att tänka och titta i naturen. Jaaaa jag röstade på gubbarna dom är störtsköna enligt mig..

    Vildsvinsbiffar..exotiskt värre..mums så gott. Här blir det ett litet fjäderfä på bordet..:)

    Så trevligt att ni valde Öland av jordens alla platser..bra val!!

    SvaraRadera
  2. Det ruggiga vädret tänker jag inte kommentera, du har förmodligen likadant som vi!
    Vildsvinsfärs!? Var det gott? Har faktiskt aldrig ätit vildsvin över huvud taget, men hittar jag det i affären någon gång måste jag testa det. Jag har försökt pumpa folk som ätit det på hur det smakar, men dom verkar inte kunna förklara det eller ha någon åsikt. Konstigt!

    SvaraRadera
  3. Gotland och Öland är sig nog ganska lika, för så ser det ut vart man än går här också. Förra året, just det här datumet gick vi en långpromenade vid Vallhagar, som är ett stort område med stenåldersrösen och gravar. Så intressant.

    http://stenstugu.com/wp/inte-en-blasippa-i-sikte/

    Kram, Ingrid

    SvaraRadera