Någonstans i huset hörs ett dovt surrande. Är det diskmaskinen som fått fnatt eller kylskåpet som går på högvarv? Nej, där är det tyst och lugnt. Låter mera som om oljudet kommer inifrån ett av rummen. Och se där, belyst av solstrålarna utifrån, surrar en flera centimeter lång getingmamma omkring. Hallå där! säger jag, här ska det inte byggas några getingbon i mitt hus. Nej, nej, det var ett misstag, säger hon, snälla, släpp ut mig nu så jag slipper surra omkring här och göra illa mig mot fönsterrutan. Lovar du då att försvinna långt härifrån och bygga ditt bo någon annanstans, säger jag. Ja,ja, jag sticker...ursäkta, jag menar flyger iväg med detsamma, jag ska aldrig besvära dig mer. Ok då! Jag öppnar fönstret och borta var hon!
Så gulligt...och här gör vi likadant! Alltså släpper ut dom, inte dödar dom - normalt!!
SvaraRaderaMen så förra året så upptäckte vi ett getingbo i trädgårdsboden som var enormt. Dom hade byggt runt(!) en massa stödpinnar som stod i en hörna och när jag skulle ta en av pinnarna så fick jag ett stick. Tittade då noga i det mörka hörnet och blev otroligt glad över att jag inte tagit ut ALLA pinnarna för att välja. Då hade man råkat ut för en katastrof! Det var så stort att vi fick ta hem en sanerare som tog kål på dom, inte kul för getingar är bra att ha i trädgården (fast inte inne eller på altanen).
Det var snällt av dig att släppa ut henne, för getingar är ett nyttodjur. Däremot brukar jag avliva såna som kommer in på hösten, dom där som är så sega att dom kryper omkring på golvet. Dom har redan gjort sitt och ska liks dö. Stick är jag inte så förtjust i eftersom jag reagerat våldsamt på bistick och visat på test att det gäller även getingstick.
SvaraRadera