måndag 22 april 2013

Jag sjunger för jag är så glad...




Han satt där på den gamla sjöbodens tak och sjöng. Himlen var knallblå och solen sken. Han tog i allt vad han orkade och hans vårfina fjädrar glänste i solskenet. Ett fint ställe att sätta bo på, tyckte han. Förbudet mot att använda sjöbodar som bostad struntade han fullständigt i. Här skulle han inreda, skaffa fru och boet fullt av ungar. Sjönära läge och ett brett tångbälte fullt av flugor och annat godis alldeles nedanför. Perfekt!

6 kommentarer:

  1. Koltrast eller hur? Och jag måste erkänna min ornitologiska dumhet, för jag minns faktiskt inte från det ena året till det andra hur koltrasten låter. Men jag hänger inte läpp för det! Man kan inte vara fena på allt här i livet och jag känner i alla fall igen både skata och kråka på "sången", hehe!

    Ha en finfin vårvecka, för nu är den här med full garanti :o) (Järnnätterna väljer jag att bortse från.)

    SvaraRadera
  2. Hej Kerstin!
    Så underbart, tänk som vi har längtat efter dessa invånare och vädret. Nu är det så härligt att vara människa. Hoppas att allt är väl med dig och att du hinner ut och njuta.
    Kram
    /Ingemar

    SvaraRadera
  3. Hi hi jaaadå du har allt under kontroll ser jag. Bästa värsta hotellet med smörgåsbord och allt.Det kan ju inte bli bättre rent av.

    SvaraRadera
  4. Så fina bilder på en vacker och efterlängtad pippi!

    SvaraRadera
  5. Det är helt underbart att höra fågelsång igen!
    Kram

    SvaraRadera
  6. och jag blir glad av att se den vackra fågenl - och läsa din text... :-)

    SvaraRadera