Lika vackert som vårens ljusgröna skiftningar är senhöstens svarta, grafiska mönster mot himlens alla gråa nyanser. Jag ser det ena trädet mer fascinerande än det andra och tröttnar aldrig.
Lika fascinerande är stenarnas styrka och kraften i vinden och vattnet.
Man behöver inte vara stor och stark för att sticka ut. Här blommar en pytteliten näva med hjälp av stenarnas konserverade sommarvärme. Så uppskattad i all sin enkelhet när konkurrensen från alla pråliga sommarblommor har upphört.
Paraply passar inte ihop med Ölandsblåsten men skulle kanske behövas när ett gäng nervösa änder kacklande passerar och samtidigt släpper ut sitt maginnehåll.
Önskar dig en riktigt God Morgon där i Ölandsblåsten.
SvaraRaderaBlåser kraftigt här oxå nu på morgonen, hoppas det ger sig lite innan jag ska ut.
KRAMAR
Eva
Du har så rätt i vad Du tänkt, kära nån finns
SvaraRaderadet inte en gammal dikt som börjar så. Vad jag menar är att det är sant det Du skriver, allt är så vackert.
kram från Hajan
Oj vilken poesi..jag är helt fascinerad. Så vackert det är..jag är precis som du så förtjust i naturens alla skiftningar. Makalösa bilder.
SvaraRaderaVackra bilder och vilken fullträff du fick med gåsen... Härlig! ha det gott!
SvaraRaderaHahahaa! Ja, förlåt att jag skrattar, men jag ser tydligt för mitt inre hur ni ölänningar "bombas" med kringflygande gåsbajs :o) Det är ju inga direkt småportioner de klämmer ur sig heller, de små liven. Hahahaa!
SvaraRaderaDet börjar bli väldans så höstlikt utomhus nu, men ett par tappra lejongap envisas med att fortsätta blomma på gården. Det skulle väl se ut det, att kunna plocka in en bukett färska blommor till 1:a advent?