Jag var ute på en ökenvandring. Solen brände och törsten blev nästan outhärdlig. Inte en shejk inom synhåll heller, som kunde ge mig lift på sin vita arabhäst.
Jag gick och gick. Vad var det för stora spår i sanden? Ett hungrigt ökenlejon som smög omkring bland sanddynerna?
Men titta! Långt där borta skymtar en oas. Eller är det en lockande hägring? Jag fortsätter min stapplande vandring åt det hållet.
Men som på alla naturfilmer numera så är jag inte ensam. Filmteamet, i form av gubben, finns alldeles i närheten och passar förstås på att ta bilder på mig när jag är helt ovetande.
Spännande ! Vad kommer att hända ? :)
SvaraRaderaOch en bra bild av dig in action.
Kram
Anci
Immer wieder eine schöne Geschichte.
SvaraRaderaich kann mir richtig vorstellen,
wie du mit Kamera und Fernglas
in der "Wüste" stehst.
Auf meinem Blog
gibt es heute auch eine verrückte Geschichte
....wenn du Lust hast?
Alltid en vacker berättelse.
Jag kan tänka ordentligt
som du med kamera och kikare
i "öknen" stand.
Lägg upp på min blogg
i dag finns det också en galen berättelse
.... Om du känner för det?
Kram Marlise
Vilken spännande skildring av din vandring i öknen.....
SvaraRaderaTrevlig annandag!
Kram, Ingrid
HA, HA DU ÄR JU JÄTTEDUKTIG ATT BERÄTTA.
SvaraRaderaTRODDE VI VAR MED DIG I SAHARA ÖKNEN.
JÄTTEMYSIG STORY. HA DET SÅ BRA, HOPPAS
NI HAR SAMMA VÄDER SOM HÄR.
DET ÄR ALLDELES UNDERBART.
KRAM HARRIET
Vilka härliga bilder/Inga
SvaraRadera