Inga märkvärdiga motiv egentligen. Ingenting som skulle få en proffsfotograf att rysa av förtjusning. Men ändå...
Den överväldigande, omslutande junigrönskan. Den gamla, nästan osynliga vägen som försvinner in bland träden.
De första, skira hundlokorna innan de förvandlas till trist ogräs.
Skogsvägen, där jag inte vet vad som väntar bakom nästa krök. Precis som livet självt.
Dikesrenen, där mina nyfikna ögon spanar hela tiden. Det kan finnas någon sällsynt växt.
Och här i gläntan. Någon har varit duktig och åstadkommit en lång och vacker vedtrave.
Som sagt. Inga märkvärdiga motiv men bilder som jag vill spara till kalla, mörka dagar för att ta fram då och drömma mig tillbaka (eller framåt) till vackra juni.
DET VAR VERKLIGEN SPARAR BILDER. FINNS DET NÅGOT SÅ VACKERT SOM HUNDLOKA OCH LUPINER
SvaraRaderaTILLSAMMANS. I ÖSTERGÖTLAND KALLAR VI DEM HUBDKEX
TYCKER OM BILDEN PÅ STIGEN, OCH MAN KAN UNDRA VART BÄR DET HÄN. FINNS DET NÅGOT ORD SOM HETER HÄN, NEJ DET ÄR NOG FEL, MEN SKÖNA BILDER HENNING I ALLAFALL.