Flera dagar i rad har jag besökt de unika alvarsmarkerna här omkring och beundrat blomsterfloran. I det stora havet av blommor är det lätt att missa de enskilda individerna, men plötsligt fastnade mina ögon på getramsen.
Så fräscha i sin grönvita prakt, lite liljekonvaljlika kanske och släkt på långt håll eftersom båda arterna ingår i den stora familjen liljeväxter.
I motljuset från den nedgående solen blir bladen lika vackra som de vaniljdoftande klockorna. Jag väcktes före kl 5 i morse av gökens ihärdiga hoande. Något att tänka tillbaka på när mörkret omfamnar oss och vinterstormarna tjuter kring huset.
Härligt att vakna till göken. Senast jag var i torpet och grejade i trädgården, så hörde jag den riktigt nära.
SvaraRaderaFina blombilder!
Ha en riktigt bra dag - här duggregnar det!
Väninnan S har jätterams i sin trädgård. Den har jag sneglat lite på i ett par år nu, men har inte kommit på var på min egen gård jag skulle ha plats med den. T.v. nöjer jag mig med att beundra den hos henne respektive njuta av den vilda i det fria :o)
SvaraRaderaSämre väckarklocka kan man nog ha.
SvaraRaderaTrevlig onsdag!
Kram Ingrid
Ja, det är svårt att sova vackra morgnar! Men när man hör att det regnar så kan man med gott samvete vända på sig och somna om. Inte dumt det heller!
SvaraRaderaKRAM
Susie
Getramsen är vacker när man väl får syn på den. Den är lite anonym i sina färger och blommorna som hänger ner. Såg den sist vi var på Öland.
SvaraRaderaHa det fint!
Jag skulle önska att jag också blev väckt av göken. Tyvärr hör jag den inte längre utan mina extraöron. Getramsen lärde jag mig namnet på redan som barn eftersom min bror och jag ofta spelade Blomsterspelet. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var ett lustigt namn.
SvaraRaderaKram från Ingrid