fredag 17 januari 2014

Det tjuter i knutarna

Som en motvikt mot nattens kusligheter 




Vinden har ökat i styrka och hela natten har jag hört de vemodiga klagandena runt huset. Det kan låta riktigt kusligt ibland. För några år sedan skrev jag en dikt en sådan natt. Här är de första verserna.

Vem ropar från havet i vinternatten
Vems gälla klagotoner är det
Som far runt mitt hus med vinden
Och söker sig in genom otäta fönster

Vem är du därute som inte får ro
Vem är du som sänder ett nödrop
Isande sånger som skrämmer
Så hunden morrar dovt i sin korg

Med vinden når oss din vånda
Du ensamma själ i natten
Dina brustna toner berör oss

Och ljuslågan darrar på fönsterbrädan


3 kommentarer:

  1. Oh så fin och vacker dikt. Jag hör hur det tjuter i
    din lya. Du är ju riktigt poetisk.
    kram Hajan

    SvaraRadera
  2. Underbar - lite skrämmande - dikt som gör att man lever sig in i mörkret och tjutandet! Skriver du mycket?
    TREVLIG HELG
    Susie

    SvaraRadera
  3. Så fint du fångat vindens ljud med dina ord! Längtar till ön, vinden och vågorna. Ha en fin helg!
    Kram

    SvaraRadera